Sverige är också en del av terrorkriget
Närhetsfaktorn är en gammal journalistisk regel som behandlar om något ska betraktas som en nyhet eller inte. Den har inte enbart med geografiskt avstånd att göra. Lika mycket har det att göra med kulturell närhet och igenkänning. Nyheter i miljöer som svenskar på något sätt känner igen sig i får mer uppmärksamhet i svenska medier. Därför har länge tragiska nyheter från USA eller Storbritannien fått oproportionerligt stort utrymme i svenska medier, även om inte någon svensk medborgare är inblandad som gärningsman eller offer.
Men vad som känns nära har förändrats över tid, när världen har krympt mentalt. Terrordåden i Sri Lanka var så omfattande och välkoordinerade att de självklart av den anledningen når svenska nyhetskonsumenter. Men omfattningen av rapporteringen växer också med att människor, inte minst svenskar, rör sig över hela världen. Sri Lanka är ett resmål bland andra för nordiska turister. Så var det också flera nordiska medborgare bland dödsoffren denna gång, i detta fall tre barn i en känd dansk affärsfamilj. Många fler nordiska medborgare och deras anhöriga drabbades direkt eller indirekt av de omfattande dåden, många har chockupplevelser med sig för livet.
Dåden i Sri Lanka, som myndigheterna där kopplar till islamistiska National Thowheeth Jama'ath (NTJ) riktade sig mot kyrkobesökare och turisthotell. Det är tydligt utvalda mål. Om det finns någon hämndkoppling till terrorattackerna mot moskéerna i Christchurch Nya Zeeland vet vi inte, men den gemensamma nämnaren att människor skjuts eller sprängs ihjäl i samband med gudstjänster finns där. I Sri Lanka var attackerna en del av större planering i grupp, vilket skiljer den från Christchurch och gör att rädslan för att liknande attentat ska upprepas i Sri Lanka eller på andra platser är större.
Den gamla nyhetsregeln om avstånd håller på att tunnas ut, nästan allting är nära. När dessutom terrordåden kan inträffa i vilket land som helst – Sverige, Norge och Danmark är redan drabbade av såväl islamistiska som extremnationalistiska dåd – växer känslan av att vi är inne i en tidsålder där även konflikterna är gränslösa. IS-kalifatets uppgång och fall, med svenska medborgare på alla sidor – helvetesbyggare och helvetesbekämpare – och med alla moraliska dilemman som följer därefter gör att Sverige som stat möjligen har haft fred i över 200 år, men långt ifrån alla invånare i landet.
När vi idag talar om säkerhet och fred är det något betydligt mer komplicerat än under kalla kriget. Ryssland styrs åter av en man med stålhårda ambitioner att återupprätta en stormakt. Det är obehagligt nog och kräver att vi lägger värdefulla resurser på militär upprustning som istället kunde ha ägnats åt att bygga gemensamma affärer och välstånd. Ändå är det knappast den fullskaliga militära konflikten med grannen i öster som utgör det största hotet mot den grundläggande vardagstryggheten i Sverige och för svenska medborgare.
