Ledare

Svend Dahl: Underskatta inte kraften i väljarnas normalisering av SD

Ledare Artikeln publicerades

Många beskrivningar av Sverigedemokraterna börjar och slutar med den 30 november i Lund.

Kopplingarna till högerextremism, symboliserad av hur Jimmie Åkesson och andra i dagens SD-ledning som studenter deltog i Karl XII-firandet, förblir för många det viktigaste skälet att hålla SD borta från politiskt inflytande.

Ständiga skandaler och avhopp förstärker bilden av ett extremt och omoget parti. Kortsiktigt finns heller inget som tyder på att detta skulle förändras. Att stora delar av lokalavdelningsstyrelsen i Sölvesborg, ett av partiets starkaste fästen, hoppade av efter ett internt bråk i januari, säger något om den politiska amatörism som frodas även på platser där SD på pappret har goda förutsättningar att bli ett seriöst parti.

Risken är dock att ett ensidigt fokus på SD:s rötter, skandaler och interna konflikter gör att vi underskattar kraften i de pågående förändringarna av partiet, och vad de innebär för SD:s position i svensk politik.

Ett bestående intryck efter landsdagarna i höstas var att Sverigedemokraterna får allt fler företrädare som behärskar det politiska hantverket och som argumenterar sakligt och genomtänkt. Den riksdagslista som fastställdes på partiets valkonferens i Stockholm i helgen lär förstärka utvecklingen.

I princip innebär riksdagslistan att man bygger ett delvis helt nytt parti och på så sätt ökar avståndet till partiets historia. Närmare hälften av dagens riksdagsgrupp, inklusive Kent Ekeroth och den tidigare partiledaren Mikael Jansson, har plockats bort från listan.

Minst lika viktig som frågan om vilka som petats från listan, är emellertid den om vilka som istället kandiderar. När valberedningen för ett par veckor sedan presenterade några av kandidaterna var den politiska normaliteten slående. Katja Nyberg, polis vid nationella operativa avdelningen, Jonas Arvidsson, som arbetat med ensamkommande i Skellefteå, och Thomas Morell, som arbetat med branschfrågor inom åkerinäringen, framstår alla som den typ av personer som brukar befolka politiska partier.

Det understryker att trösklarna för att engagera sig i SD har sänkts i takt med att väljarna normaliserat partiet. På sikt kommer det att påverka partiets ställning. Att inte vilja ha något att göra med ett parti representerat av Kent Ekeroth är ett relativt enkelt val - att isolera ett parti som sett till företrädarna allt mer framstår som ett bland andra, är betydligt svårare.

I skymundan, bakom rapporteringen om skandaler och konflikter, tar SD tydliga steg i riktning mot att på allvar kunna ta den vågmästarställning Jimmie Åkesson eftersträvar. Sakpolitiskt finns förutsättningarna redan. Inom SD finns ett starkt stöd för en borgerlig ekonomisk politik. Samtidigt minskar konfliktytan vänsterut i takt med att Socialdemokraterna kopplar ihop en restriktiv invandringspolitik med försvaret för välfärdsstaten.

Den dag Sverigedemokraterna inte längre förknippas med arga unga män på ett 30-november-firande i Lund lär partiet snabbt bli uppvaktat från både höger och vänster. Det är en dag som kan vara närmare än vad vi tror.