Ledare

Stopp vid tomtgränsen

Ledare Artikeln publicerades
Hit men inte längre.
Foto:

Det är dags för en skattereform. En som tar itu med utgifterna.

Allt fler efterfrågar en ny svensk skattereform. Den senaste från början av 1990-talet har justerats på så många sätt att den nästan inte står att känna igen. Dessutom har marginalskatterna åter rusat iväg mot himlen.

Senast ut är Socialdemokraternas och Liberalernas ungdomsförbund. (DN 17/11). Deras förslag påminner en hel del om 1990-talets, men med lite fler steg i skatteskalan.

De två ungdomsförbunden har hittat några skatter de gillar att höja. Momsen åker upp på mat och böcker. Miljöskatter höjs. Förstås vill de unga ha höjd skatt på gamlingarnas kapital – det ska tydligen inte löna sig att spara och investera. Och så kommer de till nationalekonomernas favorit: fastighetsskatten. Ungdomarna tar i rejält och vill ha en årlig skatt på 1 procent av taxeringsvärdet.

Förkärleken till att högbeskatta folks hus och hem är svårförståelig. Ett återkommande argument för fastighetsskatten är att den är enkel att ta ut eftersom det är svårt att flytta mark och bostad och ta med sig det till Liechtenstein. Att något är enkelt att beskatta är nu ett skenargument, det öppnar för en mängd fantasifulla skatteuttag, man kan exempelvis fråga sig varför just luften ska vara fri. För det andra kan faktiskt både skidåkare och möbelmiljardär flytta till Monaco eller Schweiz om de tröttnar på vädret och skattetrycket i Norden.

Om det är någon liberal rättighet som borde försvaras är det rätten att äga ett hem utan att staten knackar på dörren och kräver sin del. Dessutom är det en svåravlivad myt att Sverige knappt någon fastighetsskatt har. I själva verket är de många.

Fastighetsavgiften som ersatte den gamla fastighetsskatten har ett tak som justeras upp varje år. Till det kommer stämpelskatterna: 1,5 procent på köpeskillingen och 2 procent på nya pantbrev. Med stigande priser har statens intäkter från stämpelskatterna stadigt ökat och landade 2016 på12,3 miljarder kronor mot 7,9 miljarder kronor fyra år tidigare. Och så finns förstås reavinstskatten vid försäljning, i hög grad en skatt på inflation.

De höjda skatterna på mat och bostäder vill SSU och Luf använda till ökade bidrag, bland annat högre bostadstillägg för pensionärer. Bättre vore att människor fick använda pengarna till att betala av sina lån och inte vara i behov av statliga bidrag på ålderns höst.

Vad som verkligen behövs är en skattereform som börjar i andra änden: vad skatterna används till. Med stora väntade kostnadsökningar på flera områden är det hög tid för en sådan översyn.

Exempelvis beräknas den skattefinansierade delen av pensionerna – garantipension, bostadstillägg och äldreförsörjningsstöd – skjuta i höjden de kommande decennierna.

Pensionsmyndigheten har gjort en prognos på hur migrationen kommer att påverka de kostnaderna. Om drygt 30 år beräknas grundskyddet till de inrikes födda att uppgå till omkring 23 miljarder kronor i dagens penningvärde, eller nästan 1 000 kronor per person och månad. För utrikes födda kan grundskyddet komma att kosta 24 miljarder kronor, motsvarande 7 600 kronor per månad och utrikesfödd mottagare. Samtidigt urholkas inkomstpensionerna i detta scenario.

Osäkerhetsfaktorerna i beräkningarna är många, och lyckas fler invandrare komma i jobb och få bättre löneutveckling förbättras siffrorna avsevärt. Höjd pensionsålder kommer också att ändra utfallet.

Men politikerna har fått sin varningssignal. Varningssignalerna ser likadana ut för många kärnområden i välfärden, vilket kommer att märkas ute i kommunerna. (Se ledare tidigare i veckan)

Skattehöjningarna har redan startat. Bland annat har Höör – med en koalition där sex partier från Vänsterpartiet till Moderaterna ingår, beslutat att höja skatten med 95 öre.

Med denna väntande kostnadsexplosion för kommuner, landsting och stat gäller det att prioritera bland utgifterna. Politikerna måste börja från grunden.

Gör som i hushållsbudgeten: sätt det mest väsentliga överst, sådant man inte kan vara utan. Skola, vård, försvar och övrig grundläggande infrastruktur hör dit.

Gör sedan en lista över vad medborgarna kan finansiera helt eller delvis via avgifter och vad de måste betala privat. Ta inte hänsyn till gamla onödiga utgifter, inkluderat bidrag till politiska ungdomsförbund. De klarar sig bra på ideellt arbete och lotteriförsäljning.

Lägg sedan ihop siffrorna och summera längst ner. Jämför med föregående års obantade utgifter. Konstatera att mängden ludd är större än den grannen lämnar i torktumlaren efter sitt femtimmarspass i tvättstugan. Inse att medborgarna fram tills nu har pungslagits.

Börja därefter fundera på vilka skatter som ska vara kvar och hur höga de kan vara. Ha hela tiden med i tanken att det finns en gräns för vad som är rimligt att staten gör anspråk på. Tomtgränsen är en sådan.