Ledare

Spänningar på Balkan

Ledare Artikeln publicerades
Balkan. Utrikesminister Margot Wallström (S) borde engagera sig för att förhindra spänningarna på Balkan.
Foto:Emil Langvad/TT
Balkan. Utrikesminister Margot Wallström (S) borde engagera sig för att förhindra spänningarna på Balkan.

Att EU är svagare än på länge gör att spänningarna på Balkan lätt glöms bort.

De ökade politiska och etniska spänningarna på Balkan är en påminnelse om den skugga som kriget fortsätter att kasta över de tidigare jugoslaviska lydstaterna.

Fem helikoptrar, fem flodbåtar, fem tungt bestyckade flygplan, 50 helikoptrar och 200 specialutbildade poliser från den bosnienserbiska delrepubliken Republika Srpska, RS. Och i den tusenhövdade publiken: den serbiska presidenten Tomislav Nikolic och RS dito Milorad Dodi – för att inte nämna alla de som satt bänkade i tv-sofforna då den halvtimmeslånga antiterrorövningen Drina 2016 tv-sändes i båda ländernas public service-kanaler förra söndagen. Övningen hölls på serbisk mark efter att Bosnien protesterat.

Antiterrorövningen ses med oblida ögon i Bosnien och bland bosniaker i RS. Den bosniska författningsdomstolen bedömde tidigare i år det bosnienserbiska årliga nationaldagsfirandet den 9 januari – årsdagen av självständighetsdeklarationen 1992 – som brytande mot Bosnien-Hercegovinas konstitution samt diskriminerande.

Därmed ses övningen som en nationalistisk maktdemonstration och valbudskap inför den bosnienserbiska folkomröstningen den 25:e september. Den har Dodik själv drivit fram och avgör huruvida nationaldagen ska fortsätta firas i strid med domstolens utslag.

Folkomröstningen är en temperaturmätare inför lokalvalen i Bosnien-Hercegovina som hålls en vecka senare. Ett förväntat ja bland bosnienserberna till fortsatt firande riskerar skapa massiva politiska konvulsioner och ett etniskt laddat lokalval i Bosnien-Hercegovina.

Redan nu finns det stor oro i Bosnien över federationens och regionens framtid. Många bosniaker talar öppet om ett politiskt klimat som påminner om den prekära förkrigstiden i början på 1990-talet. Än mer oroande är den maktlöshet som det internationella samfundet försatt den så kallade höga representanten i.

Indirekt riskeras fredsöverenskommelsen i Dayton från 1995. Själva syftet med den höga representanten är att ha en överstatlig överförmyndare som ska skydda Bosnien-Hercegovina från sig själv och de olika etniska fraktionerna i form av en fredsgarant.

Men på ett möte i tisdags i förra veckan vägrade en majoritet av västländerna att stötta den höga representanten som ville förhindra bosnienserbernas folkomröstning. Ryssland vägrade överhuvudtaget att skriva under ett urvattnat uttalande om att länderna endast uppmanade RS att inte hålla folkomröstningen. Och en hög representant som saknar befogenheter har heller ingen möjlighet att verka för att garantera freden.

Att EU och Europa är svagare än på länge gör att spänningarna på Balkan lätt, och måhända gärna, glöms bort. Det är en farlig och vårdslös europeisk ignorans som riskerar att få stora konsekvenser om utvecklingen skenar iväg.

Ett nytt krig på den europeiska kontinenten, i själva verket ett uppblossat fortsättningskrig, kan verka osannolikt men historien visar oss att Balkans krutdurk får globala konsekvenser.

Här borde Sverige ta en mer aktiv politisk roll, inte minst inför och under vår tid i FN:s säkerhetsråd.