Ledare

Slutblundat för antisemitismen

Ledare Artikeln publicerades
Flera personer kastade brinnande föremål mot judiska församlingens lokaler vid synagogan i centrala Göteborg.
Foto: Adam Ihse/TT
Flera personer kastade brinnande föremål mot judiska församlingens lokaler vid synagogan i centrala Göteborg.

Många svenska politiker har länge blundat för antisemitismens utbredning i Sverige.

På Möllevången i Malmö i fredags skanderade en samling människor, i samband med en palestinsk demonstration mot Donald Trumps erkännande av Jerusalem som Israels huvudstad: ”Vi vill ha vår frihet tillbaka, och vi ska skjuta judarna”.

På lördagen kastade en grupp maskerade personer brinnande föremål mot synagogan i Göteborg. Ungdomar som festade i församlingshemmet sökte skydd i källaren.

Polisen i Göteborg fann snabbt misstänkta gärningsmän. Och polisen i Malmö upprättade en anmälan för hets mot folkgrupp. Polisen tycks alltså ha skött sitt arbete. Tyvärr har stora delar av svensk offentlighet länge misskött sitt.

Den svåra situationen för judar i svenska städer är väl dokumenterad. Naomi Abramowicz, tidigare medverkande på denna ledarsida, skrev i höstas om vardagen för judar i Malmö. I den judiska församlingen dagis slutade 90 procent av barnen efter terrorattentatet i Köpenhamn 2015. Förskolan har skottsäkert glas och särskilda säkerhetsarrangemang för utevistelser.

Niklas Orrenius, journalist på DN, har skrivit om hur en del lärare inte vågar berätta för sin elever om att de är judar. En lärare i Malmö berättar för Orrenius att hon fick höra en elev förklara att ”vi vill döda alla judar” och hur hon svarade ”Då kan du börja med mig”. Elever slutade komma till undervisningen och en nioårig pojke berättade att hans pappa och mamma förbjudit honom att gå på hennes lektioner.

Den nutida antisemitismen och omfattningen av den kan inte komma som en överraskning för någon svensk med visst mått av samhällsintresse.

Invandringen från Mellanöstern har fört med sig en mängd konflikter som inte försvinner för att människor kommer till Sverige. Tyvärr handlar det också om ren rasism och judehat, väl i klass med den som finns i de nazistiska rörelserna.

Få politiker har dock vågat tala tydligt om saken, med stor sannolikhet av rädsla för att själva utpekas som rasister eller islamofober. Med förre statsministern Göran Persson (S) som lysande undantag har nutida svenska ministrar sällan pläderat för judarnas sak och få har vågat påpeka allvaret i det hat mot judar som är utbrett i vissa städer och områden.

Fascinationen för Palestina har satt upp skygglappar för stora delar av den socialdemokratiska rörelsen, där Israel ständigt utmålas som den onda kraften. Det har understrukits i både praktisk politik och i uttalanden. Stefan Löfvens regering är sannerligen inget undantag. Därför är det bara att hoppas att just statsministern nu har förstått att det inte räcker med att titta på vit makt-rörelsen för att förstå rasismens och antisemitismens utbredning.

En intervju i Judisk krönika tyder på att statsministern har insett sakernas tillstånd: ”Vi ska inte blunda för att det kommit många människor hit från Mellanöstern, där antisemitismen är en utbredd uppfattning, nästan en del av ideologin. Vi måste bli ännu tydligare, våga prata mer om det. Även om muslimer är en utsatt grupp är det inte mera legitimt för dem att vara antisemiter.”

Hotet och hatet mot judar har alltid förenat olika politiska och religiösa grenar. De historiska ränderna går aldrig ur. Göteborgs polischef Erik Nord är en av dem som inte har glömt och som förstår hur det ser ut. Han säger till TT: ”Den autonoma vänstern kan ge sig på judiska intressen eftersom man kan vara väldigt propalestinska och ta tydlig ställning mot Israel. Och då tar man också ställning mot judarna. NMR och högerextrema grupper ger sig på dem, och religiös extremism från muslimskt håll tar också sikte mot judar.”

Det är dags för svenska politiker, journalister, lärare och andra viktiga påverkanspersoner att utbilda sig i hur antisemitism ser ut och vilka uttryck den tar sig.