Skrämmande drama
Det grekiska valresultatet vittnar om en vidgad klyfta mellan väljare och valda. De två maktpartierna – socialdemokratiska Pasok och konservativa Ny demokrati – har växelvis styrt landet sedan militärjuntans fall 1974. Under den senaste skuldkrisen delvis i koalition. I valet 2009 samlade de tillsammans 77,4 procent av rösterna. I söndags fick de knappt 33 procent. I stället har missnöjespartierna vuxit sig starka.
Utvecklingen är förklarlig. Pasok och Ny demokrati har inte tagit ansvar för de stödpaket man har förhandlat fram med trojkan – EU, Europeiska Centralbanken och Internationella valutafonden. I stället har det varit kluvna tungor. Taktiken gentemot hemmaopinionen har varit att låtsas som om trojkan ensidigt kräver kraftiga besparingar, trots att det är den egna misskötseln av ekonomin som har utlöst skuldkrisen.
De grekiska regeringarna har inte enbart fuskat med statistiken, vilket möjliggjorde införandet av euron som valuta och gav fri entré till en billigare lånemarknad med påföljande hög inhemsk konsumtion, utan också låtit korruptionen grassera.
Då de etablerade partierna har visat oförmåga att kommunicera behovet av besparingar har extremistpartier till höger och vänster nått framgångar i valet.
Det ser mörkt ut.
Valets ”segrare” Ny demokrati , som fick 18,8 procent, har nu tre dagar på sig att bilda regering. Misslyckas man så går turen vidare till vänsterkoalitionen Syriza, som med 16,8 blev näst störst, och så vidare. Om alla försök misslyckas kommer nya val att hållas inom tre veckor.
Nynazistiska Gyllene gryning, som vill placera ut landminor vid gränserna och använder våld som politisk metod, fick 7 procent av rösterna. Partiledaren Nikolaos Mihaloliakos har varnat landets ”förrädare” och uppmanat dem att vara rädda.
Det är nattsvart.
Grekland har länge varit ett EU-vänligt och europositivt land. Den enkla tolkningen av resultatet och det låga valdeltagandet på 65 procent är att flykt undan ansvar nu lockar mer än tuffa besparingar. Men det är en alltför negativ tolkning. Mer troligt är att väljarna har velat straffa Pasok och Ny demokrati – oavsett konsekvenser.
Det är i så fall förståeligt. I skenet av hur landet har styrts dessutom lika självklart som att politisk oro är kontraproduktivt.
Att lämna valutasamarbetet är en kortsiktig lösning. Att avbryta besparingsprogrammen kommer inte att rädda grekerna, då stoppas utbetalningen av nödlån.
Är det någon gång ett land med ett proportionellt valsystem behöver en bred samlingsregering som är beredd att ta ansvar, så är det i lägen som detta. Fast ett nyval kanske är bättre, om nu grekerna är beredda att ta ansvar för sin demokrati.
