Annons
Ledare

Regeringen svarar inte om misslyckandet

Regeringen borde erkänna sitt misslyckande med kandidaturen för den Europeiska läkemedelsmyndigheten och snabbt se till att stärka de nordiska relationerna.
Publicerad 16 januari 2018
Detta är en ledarartikel som uttrycker Trelleborgs Allehandas politiska linje. Trelleborgs Allehanda verkar på ledarplats för humanistiska värderingar och fri ekonomi. Tidningens politiska etikett är liberal.
Socialminister Annika Strandhäll (S) fick försvara att regeringen inte stödde Köpenhamn och Öresundsregionen när Europeiska läkemedelsmyndigheten sökte nytt hem.
Socialminister Annika Strandhäll (S) fick försvara att regeringen inte stödde Köpenhamn och Öresundsregionen när Europeiska läkemedelsmyndigheten sökte nytt hem.Foto: Claudio Bresciani/TT

Hans Wallmark (M) och Rasmus Ling (MP) ställde på tisdagseftermiddagen, i var sin interpellation, utrikesminister Margot Wallström (S) till svars för hur kandidaturen till EU:s läkemedelsmyndighet, EMA, hanterades förra året. De båda skånska riksdagsledamöterna ställde den befogade frågan varför inte Sveriges regeringen kunde lyfta blicken och ge Öresundsregionen sitt stöd genom att göra gemensam sak med Danmark och Köpenhamn.

Stockholm slogs ut tidigt och Köpenhamn förlorade i en senare omgång i en märklig omröstningsprocess av sämsta EU-sort. Danskarna hävdade att Sverige inte röstade på Köpenhamn, något Sveriges regering fortfarande inte vill svara på med hänvisning till att omröstningen var ”hemlig”. Man kan i det sammanhanget påminna om utrikesminister Margot Wallströms marknadsförande av Sverige som öppenhetens och transparensens förlovade hemland.

Annons

I tisdagens interpellationsdebatt var det dock socialminister Annika Strandhäll som svarade på skåningarnas frågor. Strandhäll gav ett svar som gick ut på att en region inte kunde kandidera och att Sverige inte får avslöja hur man la sina röster. Hon framhöll att Stockholm var en stark kandidat och poängterade hur viktig Öresundsregionen ändå är. Dessutom menade Strandhäll att den svenska kampanjen för Stockholm var en marknadsinsats som kommer att gynna landet framöver.

Men Strandhäll lägger ut dimridåer och missar poängen. Självfallet kan Danmark och Sverige enas bakom en kandidatur när EU söker nytt hem för en myndighet. Om två nordiska, eller ännu hellre tre – Helsingfors kandiderade också – sluter sig samman tidigt i en process betyder den gemensamma rösten mycket. En allians hade tidigt kunna bygga upp kandidaturen för Köpenhamn eller Stockholm. Det hade också skapat möjlighet för fortsatt utvecklat samarbete både vad gäller Life Science-sektorn och mellan regeringarna i andra avgörande frågor.

Köpenhamn hade troligen varit den starkaste kandidaten vid en gemensam utvärdering, inte minst för att myndigheten då hamnat i en gränsöverskridande region. I Danmark talar man om svek, vilket Hans Wallmark påpekade flera gånger. Men även danskarna har förstås ett ansvar för att det inte blev en gemensam nordisk kandidatur.

Även om Annika Strandhäll försökte framhäva att Sverige självklart har starka relationer med Danmark, är det inte vad de senaste åren har gett intryck av. Hanterandet av flyktingkrisen 2015 var ett misslyckande från båda sidor och läkemedelsmyndigheten är ett nytt exempel.

Det hela är inte en fråga enbart om läkemedelsmyndigheten, utan om hur Norden håller ihop för att stärka våra ekonomier och gemensamma säkerhet. Det är därför i alla sammanhang viktigt att lyfta Norden som enhet. Allt för länge har Norden tagits för självklar och de gemensamma institutioner som finns har behandlats med vänsterhanden. Det är hög tid att ändra på det nu.

Petter BirgerssonSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons