Ledare

Redan i nedförsbacken

Ledare Artikeln publicerades
På väg upp eller ner?
Foto: Henrik Holmberg / TT
På väg upp eller ner?

Svag ekonomisk tillväxt per invånare, fallande börs, minskat bostadsbyggande och en riksbank ur fas. Den ekonomiska recessionen kan vara här.

Sverige är i stort behov av bostäder. Samtidigt har bostadsbyggandet vänt nedåt och bostadsföretagen har på flera håll sänkt priserna för att få sina dyra bostadsrätter sålda. Enligt en färsk prognos från Boverket kommer 54 500 bostäder ha påbörjats i år och 51 000 ska börja byggas nästa år, en kraftig nedjustering av den senaste prognosen från i juni. Det kan jämföras med 2017 då motsvarande siffra var 67 750 bostäder. Bostadsmarknaden påverkas förvisso av åtgärder för att hålla tillbaka privatpersoners skuldsättning, som bolånetak och amorteringskrav. Det stora behovet av bostäder kommer dessutom i grupper där betalningsförmågan är låg. Men det är svårt att tolka det svalnade intresset från köparna som något annat än att de – och deras banker – är mindre övertygade om att de egna ekonomiska förutsättningarna att köpa en bostad är tillräckliga. Normalt är det en viktig konjunkturindikator.

Även börsen skvallrar om att konjunkturen är på väg att vika. Det brukar heta att börsen ligger före och visar vart ekonomin i stort är på väg. Det senaste året har Stockholmsbörsen varit svag och börserna i Europa har haft dålig utveckling under en längre tid. En svag börs påverkar i sin tur bostadsmarknaden och så småningom även andra stora inköp, som bilar.

Med tanke på de senaste årens rekordförsäljningar av bilar och ökade bostadspriser kan det vara bra om de värsta excesserna dämpas. Men risken är att den svenska ekonomiska hälsan är överskattad. Sverige har sedan finanskrisen haft en på pappret stark ekonomisk tillväxt. Om man ställer tillväxten i förhållande till antalet invånare är utvecklingen inte lika imponerande. John Hassler, professor i nationalekonomi, hör till dem som pekar på att Sveriges tillväxt per capita det senaste decenniet varit svag.

Det har delvis dolts av att arbetsmarknaden är het. För den som har utbildning och är etablerad i Sverige är det lätt att få jobb. I många sektorer är bristen på kvalificerad arbetskraft stor. Men arbetslösheten har inte alls sjunkit så snabbt som regeringen Löfven lovade när den tillträdde. Ett huvudproblem är att etablerade svenskar med utbildning har lätt att få jobb medan nyinvandrade med låg utbildning har det betydligt svårare. För att klara det kan man, som Liberalerna och Centerpartiet, hoppas på att sänkta ingångslöner och höjda rutavdrag ska ordna saken. Eller, som Socialdemokraterna och Miljöpartiet, att mer pengar till utbildning, arbetsmarknadsåtgärder och friår ska fixa till det. Men båda recepten har begränsad effekt. Riktig låglönesektor handlar om jobb som redan är bortrationaliserade och som det finns få arbetsgivare som erbjuder, ens med löner nära noll. Och att bara ösa pengar över utbildningssektorn fungerar inte, den måste också klara av att utbilda tillräckligt många människor till bristyrken . Enligt SCB steg kostnaderna för gymnasieutbildning med 11 procent mellan 2013 och 2017 medan antalet elever ökade med 1 procent. På högskolenivå steg kostnaderna med 10 procent medan antalet studenter minskade något. Allt räknat i fast penningvärde. Högre krav måste ställas på att studenter tar examen fortare, och utbildningar som leder yrken behöver värderas högre – exempelvis genom en examenspremie.

Tecknen på svagare konjunktur kommer samtidigt som riksbanken tänker sig att dra tillbaka krisåtgärder som minusränta och köp av statsobligationer, som syftar till att sänka marknadsräntorna och öka inflationen. Att försöka återställa det samtidigt som konjunkturen viker är en olycklig kombination. Marknaden har vant sig vid låga räntor och nytryckta pengar.

Sverige har ännu inte en regering. Det i sig är ett svaghetstecken. Den som tillträder måste vara beslutsför. Men framförallt måste det vara en regering som förstår att det är bättre att se till genomföra även svårsmälta reformer för att mildra nästa kris än att vänta till den inträffar och då tvingas till än mer drastiska åtgärder.