Ledare

Priset för gamla synder

Ledare Artikeln publicerades

Det var Ystads tidigare styren som utvärderades i torsdagens budgetdebatt. I vilken grad deltagarna själva insåg det är osäkert.

Den som har hört ett antal kommunfullmäktigedebatter genom åren där ärendet har varit skattehöjning känner igen argumenten. De är desamma oavsett i vilken kommun man råkar befinna sig i eller från vilken skattenivå man utgår från. Politikerna har fått i budgetförutsättningarna att varje tioöring som skatten höjs tillför x antal miljoner kronor till kommunens skatteintäkter. Matematiken är enkel och kortsiktigt korrekt. Den som vill höja skatten förklarar att skolan och äldreomsorgen inte klarar sig utan pengarna, resurserna. Och den undersköterska som får skatten höjd avstår nog gärna en kopp kaffe eller en pizza för att få mer resurser på jobbet, heter det från talarstolen.

Den som inte vill höja skatten försöker desperat leta efter argument. Man vill ju inte att barnen och de gamla ska få det sämre. Bevisbördan läggs på den onda borgaren.

Det är onekligen en pedagogisk utmaning att förklara att det är farligare att höja skatten när den redan är hög än när den är låg. Att höja skatten med från 0 till 1 krona per intjänad hundralapp är något annat än att höja skatten från 20 till 21 kronor eller från 100 till 101 kronor. Där någonstans har hela samhällsekonomin strypts, skatteintäkterna sinat och blivit till en torkad öken, investeringar upphört, fattigdomen brett ut sig och socialismen byggt murar för att folk inte ska fly till marknadsekonomins hägrande välfärd på andra sidan.

Den kommun som däremot sänker skatten från 101 procent till 50 procent kommer inom några år att få drastiska skatteintäktsökningar. Och viktigare – alla utanför kommer dessutom att bli rikare på kuppen. Samhällsekonomin växer. Barn och gamla får det bättre, det finns både skolböcker och varm mat.

Vad som egentligen mäts i Ystads behov av skattehöjning är förmågan och framsyntheten hos nuvarande och tidigare styren i kommunen. Bakom dagens situation ligger gamla prioriteringsbeslut med ökad skuldbörda och dess tydliga signaler till Ystadsborna om att kommunen hade råd till vattenrutschbanor, arena och bowlingbanor utan att det skulle ta resurser från skolan och äldreomsorgen. Trots goda tider med ökade skatteintäkter och statsbidrag under gångna år kräver slutraden i kommunens räkenskaper besparingar, effektiviseringar och/eller skattehöjning. Senaste prognosen för 2019 skvallrar om ett resultat på minus 29 miljoner kronor, 43 miljoner kronor sämre än budget, vilket visar att kommande års budgetar också är kvalificerade gissningar. Prognosen tyder på att inget av de tre finansiella målen kommer att uppnås innevarande år.

Det kan rentav vara så att man hamnar i rävsaxen att en skattehöjning blir nödvändig för att undvika en ännu större kommunal finansieringskris kommande år. Inte ens treklövern i Ystad kommer undan det. Men det innebär inte att en skatthöjning skapar resurser någonstans. Ingen kommunpolitiker i fullmäktige kan göra något mer än att på sin höjd flytta pengar från privata plånböcker. Pengar som annars hade kunnat investeras i ett litet företag, handlats för i en butik på gågatan eller köpts en kopp kaffe för. Kom ihåg att den där koppen kaffe eller pizzan som det sägs att det arbetande folket har råd att undvara, är den koppen kaffe som gör att caféet går runt och att pizzeriaägaren kan försörja sina barn på egen hand. Att den fundamentala ekonomiska kunskapen är en bristvara i beslutande församlingar är roten till mycket ont.

Det lokalpolitikerna inte kan göra något åt är rikspolitikernas hastiga kast med statsbidrag och utjämningssystem. Eller för den delen att de statliga jobbskatteavdragen gör att en skattehöjning märks mindre för en arbetande medelinkomsttagare än de annars hade gjort. Allt det där påverkar kommunerna på ett sätt som inte alltid gynnar de lokala beslutsfattare som gör rätt prioriteringar i verksamheterna, håller tillbaka skatterna och håller rätt balans i investeringar och skuldsättning.

Sent på torsdagskvällen fick M, KD, L stöd för sin budget av SD och vann därmed med 25-24 mot S, MP, C som fick stöd av V. Kristina Bendz (M) kommer därmed att styra vidare men nu med egen budget. Dock är det fortfarande SD som har en avgörande roll för många enskilda beslut med ekonomiska konsekvenser, en roll partiet tidigare under kvällen visar att det kommer att utnyttja. SD röstade då med S och V för att stoppa förslaget på att införa avgifter för trygghetslarm.