Annons
Ledare

På jakt efter Medelsvensson

Ett famlande parti letar efter en förnyad svensk modell i gammal moderat kostym. I trevandet kan det hända att handen är på väg att landa på lysknappen.
Ledare • Publicerad 5 april 2019
Detta är en ledarartikel som uttrycker Trelleborgs Allehandas politiska linje. Trelleborgs Allehanda verkar på ledarplats för humanistiska värderingar och fri ekonomi. Tidningens politiska etikett är liberal.
I nygammal kostym.
I nygammal kostym.Foto: Linn Malmén/TT

”Vi har målat Sverige blått”. På Moderaternas Sverigemöte i Karlstad gjordes ett gott försök att lyfta all de kommun- och landstingspolitiker som leder styren i delar av landet som av tradition har varit socialdemokratiska. Men trots det faktum att den gamla arvfienden Socialdemokraterna tappat greppet om sina gamla kärnområden är det inte självsäkerhet och feststämning som präglar dagens moderater. Ulf Kristersson misslyckades i regeringsbildningen och fick se två av sina Alliansvänner vandra ut genom köksutgången. Det har ställt Moderaterna förvirrade.

Men uppbrott ger också nya möjligheter. Allt ska inte längre handla om att förhålla sig till svenska mäns nya favoritparti, Sverigedemokraterna. Det har Kristdemokraterna varit först med att uppfatta. Utan egentlig utformning av någon ny politik har KD och Ebba Busch Thor förstått att budskapet om att egen politik går före ängsligt avståndstagande går hem hos många väljare. Det har snabbt satt ett rejält KD-avtryck i svensk opinion. För KD väntar uppgiften att möta alla dem som nu ställer sina egna förhoppningar på KD:s politik. Migration är i KD:s fall en punkt där de nya sympatisörerna inte nödvändigtvis ligger i synk med partiets officiella politik. Att lyfta som en ballong i opinionsmätningar blir inget värt om luften börjar pysa ut när det är allvar.

Annons

För Moderaterna börjar omorienteringen efter flera års förvirring sedan Fredrik Reinfeldts hastiga avhopp valnatten 2014. Den valmässigt framgångsrikaste Moderatledaren genom tiderna får nu se sitt arv symboliskt utraderat. Men att byta ut loggan är den enklaste delen av arbetet. På moderat manér ska ska detta ambitiöst fyllas med politiskt innehåll, ironiskt nog under devisen ”Den nya svenska modellen”. Förhoppningen ställs till arbetsgrupper med rekryterade profiler i täten, Alice Teodorescu för ett nytt idéprogram och den förra folkpartisten Mauricio Rojas för en integrationskommission. Den förra ska arbeta under par år, den senare får något kortare tid på sig.

Anslaget är att Moderaterna ska vara det ansvarstagande partiet – ett maktparti om man så vill. Det är inte ett systemskiftesparti Ulf Kristersson vill nå ut med till svenskarna, han talar om de klassresor som hans mamma gjorde och som många svenskar känner igen sig i. Ulf Kristersson tar avstamp i en gammal socialdemokratisk affisch om hur den fattige och begåvade arbetargrabben också ska få chansen att ta studenten. Han översätter det till att idag måste den begåvade ungdomen i utanförskapsområdet kunna tro på och nå livsmål. Integration ska i denna moderata tappning handla om att ställa krav på att bli en del av det svenska samhället genom språk, utbildning och arbete. Individens rättigheter ställs framför släktens rätt att styra uppväxande flickors och pojkars liv. Det har redan kritiserats för att vara en återgång till assimilationspolitik, men det tar Ulf Kristersson avstånd ifrån genom att hävda att mångfald i språk och traditioner visst har sin plats, men inte utan att invandrare också blir en del av det svenska samhället. I klartext slår Moderaterna också fast att invandringen varit för hög i förhållande till samhällets förmåga att integrera människor.

Ulf Kristersson är något på spåren, men tankarna är inte riktigt färdiga, formuleringarna bitvis spetsiga, bitvis spretiga. Ingenstans i sitt tal nämnde Ulf Kristersson religion eller ideologi i religiös klädsel. Det trots att islams plats i det offentliga rummet och svenskarnas ökade intresse för kristna värderingar är något som kommer att prägla de närmaste decennierna.

Det är lätt att uppfatta Moderaternas omvandling som ett steg högerut och emellanåt hörs det också ur Ulf Kristerssons egen mun. Men i själva verket är det snarare en orientering mot mitten av svenska väljares värderingar som både Moderaterna och Kristdemokraterna håller på med. Det gör att det trots allt går att se nya lovande spår för svensk borgerlighet i ruinerna efter Alliansen.

Petter BirgerssonSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons