Ledare

På fel spår i Skåne

Ledare Artikeln publicerades
Snart i Lund.
Foto: Johan Nilsson / TT
Snart i Lund.

Stora delar av Skåne är i behov av upprustade vägar. Då satsar stat och region på att sponsra några kilometer spårväg i Lund.

Centrala Lund är just nu i byggkaos. Det ska nämligen anläggas spårväg i den historiska stadskärnan. Den ska gå till forskningsanläggningarna ESS och Max IV några kilometer bort. Kostnaderna för denna förbindelse är mycket höga – runt 870 miljoner kronor för spåren och andra åtgärder som krävs. Staten går in med 300 miljoner kronor för att ”främja hållbara stadsmiljöer” och med ytterligare 74 miljoner kronor som en del i Sverigeförhandlingen. Notan slutar dock inte där. Region Skåne sponsrar med spårvagnar för 30 miljoner kronor styck och depåer att parkera dem i för runt 200 miljoner kronor.

En kalkyl från 2014, som jämförde busstrafik med spårvagnstrafik, landade i ett negativt nuvärde på 470 miljoner kronor för investeringen. Lunds kommun hoppas dock på rask utveckling av en ny stadsdel – nästan motsvarande ett helt Trelleborg – och att spårtrafik ska generera mer kollektivresenärer än bussar på hjul. Det sista är ekonomisk optimism i lundensisk anda. Kommunen har trots sina fina förutsättningar lyckats slösa så med skattemedel att man har samma skattesats som det sedan länge ekonomiskt sönderkörda Malmö. Och nu ska Lund alltså plöja ner både de egna medborgarnas och andras pengar i spårväg. Man kan bara hoppas att det slutar väl.

En praktisk och flexibel lösning vore elbussar, på sikt självkörande sådana. Det ger möjlighet till att ändra rutter efter behov, att använda dem på olika sträckor under dagen och framför allt kräver det inga jätteinvesteringar i räls.

I kalkylerna ingår förstås att Lundaborna ska åka mer kollektivt. Det anses alltid bra eftersom kollektivåkande ställs i förhållande till bilkörande. Men kollektivtrafik på korta sträckor blir också ett alternativ till Lundabons traditionella fortskaffningsmedel: cykeln. När spårvägen invigs och man ska påvisa framgången i antalet resenärer är det viktigt att komma ihåg att det är en mängd cyklister som skattebetalarna subventionerar att i stället ta spårvagnen.

Nåväl. Lund blir en spårvagnsstad. Den stora investering bör ställas i relation till andra behov i det som brukar kallas det ”flerkärniga Skåne”. Det kan handla om just spår, behoven av ny och upprustad järnväg finns. Men asfalten får inte glömmas bort. Den är billigare än räls och i många sammanhang effektivare.

Med utveckling av fordon som kommunicerar med varandra och drivs av alternativa bränslen kommer bilar, bussar och lastbilar att minska sin miljöpåverkan och olycksrisken att sjunka. Behovet av asfalt är stort över hela länet. Som på den underdimensionerade väg 19 mellan Ystad, Tomelilla och Kristianstad. En väg som är avgörande för företag, turism och boende i östra Skåne.

Här väljer Trafikverket att sänka hastigheten istället för att snabbt investera i säkrare väg längs hela sträckan, som 2+1 eller liknande åtgärder. Något som Per Tryding, vice vd för Sydsvenska Handelskammaren och de tre kommunalråden Leif Sandberg (C) i Tomelilla, Kent Mårtensson (S) i Ystad och Pierre Månsson (L) i Kristianstad påpekar i en debattartikel i Sydsvenskan.

Behoven är stora över hela länet. Som den underdimensionerade väg 19 mellan Ystad, Tomelilla och Kristianstad. En väg som är avgörande för företag, turism och boende i östra Skåne. Här väljer Trafikverket att sänka hastigheten istället för att investera i säkrare väg, som 2+1 eller liknande åtgärder. Något som Per Tryding, vice vd för Sydsvenska Handelskammaren och de tre kommunalråden Leif Sandberg (C) i Tomelilla, Kent Mårtensson (S) i Ystad och Pierre Månsson (L) i Kristianstad påpekar i en gemensam debattartikel i Sydsvenskan.

I Sjöbo har Magnus Weberg (M) gett upp hoppet om järnväg till Lund, men hoppas istället på utbyggd väg 11. I Trelleborg måste en ringväg byggas, alternativt får Trafikverket hitta ett annat sätt att lösa hamn- och genomfartstrafik.

Räls är statsreligion i dag medan tilltro till bilism ses som djävulsdyrkan. Men denna religiösa blindhet leder till att rälsens förtjänster överskattas och behoven av andra väginvesteringar underskattas. Och att bygga ny asfaltsväg eller bygga ut gammal är väsentligt mycket billigare än att bygga räls, särskilt räls mitt inne i en stad. Att Lund bygger dyrt borde vara den kommunens sak. Övriga skåningar ska inte behöva betala priset i form av usla vägar.