Annons
Ledare

Osäkert om nätets frihet

När EU-parlamentet klubbar direktiv som ska skydda upphovsrätten skapar det osäkerhet om vad som egentligen gäller på nätet. Just osäkerheten kan skada yttrandefriheten.
Ledare • Publicerad 26 mars 2019
Detta är en ledarartikel som uttrycker Trelleborgs Allehandas politiska linje. Trelleborgs Allehanda verkar på ledarplats för humanistiska värderingar och fri ekonomi. Tidningens politiska etikett är liberal.
Debatten om upphovsrättsdirektivet gick het innan EU-parlamentet klubbade igenom det.
Debatten om upphovsrättsdirektivet gick het innan EU-parlamentet klubbade igenom det.Foto: Jean-Francois Badias

På tisdagen röstade EU-parlamentet igenom det omstridda upphovsrättsdirektivet. Innehållet delade parlamentarikerna över partilinjerna, av de svenska ledamöterna röstade enbart tre av de fem socialdemokratiska för att svälja hela paketet. Direktivet gick igenom parlamentet med fem rösters marginal.

De mest inbitna kritikerna menar att det hotar internets demokratiska funktion. De ivrigaste anhängarna bland dem medieföretag och upphovsrättsorganisationen Stim – menar att det gör att upphovsrättsmakarna ersätts när andra utnyttjar deras material.

Annons

Mest kontroversiellt är delarna som berör ersättning vid länkning och förhandskontroll av material som delas, exempelvis på Facebook. I omröstningen om att parlamentet skulle rösta om att ändra i de delarna tryckte SD:s två representanter fel, vilket ändå inte hade ändrat utgången. (Uppdaterat från tidigare version)

Att det är komplicerat vad denna lagstiftning betyder i praktiken när den ska införas i alla medlemsländer är i sig ett problem. Det sprider en osäkerhet om vad som är tillåtet att dela och vad som inte är det. Tolkningarna går också isär om vem som ska ta ansvar för vad och om det i själva verket gör att små aktörer med betydligt mindre resurser än Facebook och Google inte har en chans att klara kraven på att motverka upphovsrättsbrott. Det finns också en rädsla för att de filter som Facebook inför för att känna igen upphovsrättsskyddat material kommer att slå brett och förhindra exempelvis satir.

Redan i dag ställer den här typen av automatisk filtrering till det, exempelvis vad gäller hur mycket naken hud som får visas för att inte klassas som känsligt material. På den punkten skiljer sig kulturen mellan olika länder och tidsåldrar, den amerikanska känsligheten för bröstvårtor delas inte med nödvändighet i Europa.

Att artificiell intelligens ska kunna känna igen satir förefaller omöjligt – ironi och satir har den egenskapen att den endast uppfattas av en del av mänskliga mottagare. Riktigt bra satir ligger alltid väldigt nära sanningen och ironi är inte ironi om den är uppenbar för alla.

Att tolka lagstiftning är ett jobb som avlönas rejält. Därför är ivrigt reglerande politiker juristernas främsta vänner. Men lagar är egentligen till för att gagna medborgarnas rättigheter. Särskilt gäller det yttrandefriheten, som alltid ska väga extra tungt när den ställs mot andra rättigheter eller begränsningar. Förhandscensur av alla de slag är av den anledningen i utgångsläget dåligt, att överlåta det till automatiska filter gör inte saken bättre.

Därför är balans och begriplighet viktigt i sådana frågor. Men den lagstiftning som EU-parlamentarikerna nu vill se införd i alla medlemsländer skapar stor osäkerhet om vad som gäller på nätet, både för enskilda medborgare och för mindre utmanare till etablerade medieföretag.

Om inte ens de som röstar på kan reda ut vilka följder direktiven får hur ska då en vanlig medborgarna kunna göra det? Att hävda att det inte kommer att påverka utbudet på internets viktiga plattformar är självfallet inte sant, då skulle direktivet aldrig ha kommit till.  Om ett par år ska medlemsländerna ha implementerat lagstiftningen på det här området. Det tar därför tid innan vi vet exakt hur det påverkar vad som delas och publiceras på de dominerande sociala plattformarna, hur det påverkar användarna och vilka kommersiella aktörer som vinner och förlorar på det.

Bara risken att göra mer skada än nytta för demokratin borde ha fått fler parlamentariker att backa ett par steg. Heder åt de svenska parlamentariker som trots allt försökte. Något att komma ihåg vid valurnan den 26 maj.

Petter BirgerssonSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons