Ledare

Inget klanvälde i svenska domstolar

Ledare Artikeln publicerades
Inget klanvälde i svenska domstolar
Inget klanvälde i svenska domstolar
Godtycklig?
Godtycklig?

Rättens centerpartistiska nämndemän menade att mannen kom från en ”bra familj” till skillnad från kvinnan. Hon skulle inte ha vänt sig till polisen, enligt domen.

Två nämndemän i Solna tingsrätt, Ebtisam Aldebe och Hasan Fransson, har i en uppmärksammad dom friat en misstänkt gärningsman från anklagelserna om misshandel. I sig är det inte unikt att två nämndemän går emot juristdomaren och därmed friar den åtalade. Men det häpnadsväckande är skälen som anförs. De två, som utsetts till nämndemän av Centerpartiet, hänvisar bland annat till att den kvinna som anmält misshandeln inte borde ha gått till polisen utan skulle ha vänt till den misstänktes släktingar. Och så förklarar nämndemännen i domskälen att mannens ”familj verkar vara en bra familj, till skillnad från hennes, vilket också har betydelse i skuldfrågan.”

I klartext betyder det att rätten anser att en kvinna som går till polisen sänker sin egen trovärdighet och att familjetillhörighet har betydelse för skuldfrågan. Det måste vara något av det mest bisarra som har producerats av en svensk tingsrätt någonsin.

Att domen är ett juridiskt lågvattenmärke tycks de flesta professionella bedömare vara överens om. Bland dem som reagerat starkt på domen finns förre ordföranden i Sveriges Advokatsamfund Bengt Ivarsson och chefsrådmannen i Malmö tingsrätt, Lennart Strinäs. Till Dagens Nyheter säger Bengt Ivarsson: ”Det här är exceptionellt illa. Dels sättet att formulera sig, men också innehållet i resonemanget. Dels tycker nämndemännen uppenbarligen att det här är någonting som domstolarna inte ska befatta sig med utan att det ska hanteras i något annat forum.” Lennart Strinäs säger: ”Domskälen, i det här fallet formulerade utifrån två nämndemäns uppfattningar, är milt uttryckt olyckliga. Jag har under mina drygt tjugo år som domare aldrig sett något liknande.”

Resonemanget och språket i domskälet hade inte hållit för en gymnasieuppsats. Här några citat: ”Hennes motiv till att göra dessa beskyllningar mot NN kan vara att hon utnyttjat hans kärlek till henne och hans ‘dumhet’ för att kunna ta över hans lägenhet”. ”Det normala i ‘dessa kretsar’ är vidare att en kvinna berättar för släkten att hon blir misshandlad om hon blir det så att saken kan lösas inom familjen. Det faktum att (kvinnans namn) inte sagt till hans släktingar att han slog henne, utan istället anmälde det till polisen, minskar hennes trovärdighet ytterligare.” ”Det blå märke under ögat som hon och åklagaren hävdat är en blåtira kan lika gärna vara en sådan blånad man kan få av för lite sömn.”

Nämndemännen i Solna tingsrätt hävdar alltså att denna kvinna och andra med hennes bakgrund inte ska vända sig till svensk polis och domstol. Det är bland annat på denna grund den misstänkte gärningsmannen frias. Svensk lag ställs åt sidan för klanväldet.

Juristdomaren Lena Klintefall och den tredje nämndemannen, Alexandra Bosnjakovic, ville däremot båda fälla den misstänkte mannen och framhäll i sina skiljaktiga meningar en helt motsatt bild av kvinnans trovärdighet och av hur skadorna uppstått.

Nämndemannasystemet, där de politiska partierna utser representanter som agerar domare i rätten, blir åter aktuellt att diskutera. I detta fall har en del av kritiken mot systemet visat sig befogad, risken för att politiska och personliga agendor tar över och svensk lag ställs åt sidan.

Men även kritiker mot nämndemannasystemet får inte glömma att det finns en stor majoritet nämndemän som sköter sitt uppdrag utmärkt. Det påtagliga felet i detta fall är att Centerpartiet har utsett olämpliga nämndemän. Minst en av dem har redan uppgett att han lämnar sitt uppdrag, enligt Aftonbladet. Båda två rapporteras på måndagen ha uteslutits ur Centerpartiet.

De två nämndemännens agerande bör prövas som tjänstefel. Tyvärr har Justitieombudsmannen inledningsvis uttalat sig vagt och svagt. Byråchefen Carina Sjögren säger till SvD: ”Jag skulle säga att det nog inte rör sig om tjänstefel. Här handlar det om en bedömning, vilket sällan betraktas som tjänstefel.”

För den som läser domen är det en märkligt utgångspunkt.

Det är nämligen inte klaner som utreder brott och fastställer domar i Sverige. Det finns inga ”kretsar” som gör att en polisanmälan sänker trovärdigheten i svensk domstol. Att hänvisa till att att mannens familj verkar bra till skillnad från kvinnans visar att nämndemännen ägnat sig åt fördomar och kulturrelativism istället för att värdera bevis.

Om inte det är tjänstefel – då har svenskt rättsväsende helt plötsligt problem långt utanför en enskild undermålig dom i Solna tingsrätt.