Annons
Ledare

Monika Olin Wikman: Olin Wikman: Miljardlöften i TV räddar inte äldreomsorgen

För flera år sedan lyssnade jag på samtal mellan yngre framträdande politiker. Det rörde det politiska språket och frustrationen över de språkliga förenklingar som krävs i nutida medievärld.
.
Monika Olin Wikman
Publicerad 13 mars 2018
Detta är en personligt skriven text i Trelleborgs Allehanda. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Monika Olin Wikman
Monika Olin Wikman

Kravet att kortfattat uttala sig om svåra frågor inför mikrofonen blir en språklig bur.

Jag tänker på samtalet när jag ser politiska debatter i Agenda på TV. Samma återkommande regi, en företrädare för regeringen, en för oppositionen. En kväll är det Magdalena Andersson (s) och Elisabeth Svantesson (m) som debatterar välfärden. Miljarderna svänger runt i luften, vem satsar mest och hur. Man skulle vilja veta mera konkret hur satsningarna står i proportion till behoven. Moderatorn hugger och allt blir snuttigt. Debatten är tråkig och mekanisk, framförallt inte klargörande.

Annons

Regeringen säger att de ska satsa 20 miljarder mer på vård, skola och omsorg under kommande mandatperiod. Ökade personalresurser, fler förskolor och äldreboenden ska det bli. Angeläget, men hur långt räcker pengarna ? För Sveriges kommuner och landsting, SKL, säger ju istället att det kommer att krävas ca 60 miljarder till den kommunala välfärden under perioden. Demografin skenar, antalet 80 + ökar på tio år med 40 procent. Utmaningarna är för stora för att klaras med skattehöjningar. Att krympa kostnader och att få verksamheten ekonomiskt hållbar blir en utmaning. SKL ser möjligheter i ny teknik, det vi talar om i termer av robotar och digitalisering. Men den största utmaningen gäller personalrekrytering, en omfattande nyrekrytering kommer att behövas. Att nyanlända kommer i arbete blir avgörande.

Jag som medborgare är orolig för vad som ska hända när jag kanske snart behöver äldreomsorg. Kommer det att finnas personal, kommer jag att kunna få en plats på äldreboende, kommer jag att få komma ut i friska luften, kommer kommunen att ha råd att ge mig omsorg med kvalitet? För mig är det som att skåda in i snöröken över vägarna denna vinter. Miljardbollningen talar inte ett dugg till min oro.

Är det att omöjligt med en debatt där politikerna säger så här: Vi förstår de äldres oro. Vi har problem med att finansiera välfärden och vi förstår att ni är särskilt oroliga om ni bor i mindre kommuner. Problemen beror på att vi får allt fler äldre som med rätta vill leva med god kvalitet. Vi saknar utbildad arbetskraft. Ny teknik och robotar tror vi kan avhjälpa till en del, men detta tar tid att införa . Vi måste ju också förankra allt detta nya med er så att ni ska känna er trygga. Vi gör så gott vi kan och vi tror att vi ska klara det . Men kanske det också behövs ett förändrat system, vi kan behöva diskutera vad samhället kan klara och vilket ansvar vi själva måste ta .

Typ? Jag skulle i alla fall vilja höra något sådant; och säkert skulle många av dagens politiker vilja slippa ut ur den språkliga buren.

Annons
Annons
Annons
Annons