Nyamko Sabuni liberalt hopp
Liberalerna har under Jan Björklunds sista år styrts med en svajighet som bara prästens lilla kråka kan konkurrera med. För varje korrigering Björklund gjort med ratten har folkvagnen svarat med allt större sladdar. Det slutade med en präktig dikeskörning. Där runt 3-procentstrecket räcker det inte ens att Jan Björklund på slutet av sin bana plötsligt kommit att hyllas av Dagens Nyheters ledarsida: ”Den komplicerade regeringsbildningen blev Björklunds finaste stund som liberal partiledare.” skrev DN:s politiske redaktör, Per Svensson, när Jan Björklund aviserade sin kommande avgång.
Nu är det upp till de återstående resterna av Liberalerna att hantera följderna av denna ”finaste stund”. I normalfallet skulle ett Europaparlamentsval kunna ingjuta en gnutta hopp i partileden – valet till Bryssel- och Strasbourgkorridorerna är för Liberalerna lite som Eurovisionsfestivalen för den gamle schlagersångaren Johnny Logan, enda chansen till medalj. Men med haveriet kring toppkandidaten Cecilia Wikström, och med en för allmänheten okänd kandidat som ersättare, får Liberalerna vara glada om de behåller ett mandat i Europaparlamentet.
Vem ska då som partiledare ärva Liberalerna och det beslut som Jan Björklund mejslade ut kring regeringsbildningen? En outsider som klivit fram och nu också officiellt meddelat sin kandidatur är Nyamko Sabuni, tidigare integrations- och jämställdhetsminister. Hon stöds av Liberalerna i Skåne, där det framgångsrika kommunalrådet i Landskrona, Torkild Strandberg, har ersatt Liberalernas gruppledare i riksdagen, Christer Nylander, som ordförande. Nylander – som står nära Björklund – har också omnämnts som möjlig partiledare, medan Strandberg väljer att styra Landskrona och ställa sig bakom Nyamko Sabuni. Strandbergs – och Sabunis – linje är att upphöra med den SD-fixering som styrt och strypt Liberalernas förmåga till att driva egen politik.
Mest avtryck gjorde Nyamko Sabuni under sin ministertid genom att fokusera på hedersvåldet och könsstympning, där hennes förslag om obligatorisk kontroll av flickors underliv fick stor uppmärksamhet. Det kan man ha flera synpunkter på, men att en professionell hälsokontroll omfattar att barn inte har utsatts för grava övergrepp är inte så kontroversiellt som en del vill få det till.
Nyamko Sabuni kom dock att ersättas i sin roll som integrationsminister av Erik Ullenhag, med en helt annan profil. Här gjorde dåvarande Folkpartiet också en sväng i integrationspolitiken när man ville bort från problematiserandet. En av Ullenhags insatser var lanseringen av en hemsida där myter om invandringen skulle avfärdas. Det var en ingång som ledde till att även verkliga problem mytförklarades, som att sjunkande skolresultat i Pisamätningar hade ett samband med invandring.
Erik Ullenhag, numer ambassadör i Jordanien, är mångas favorit i partiledningen och den liberala Stockholmskretsen. Ullenhag är på många sätt den folkpartistiska urtypen, med både akademin och folkpartimedlemskapet i familjearvet. Snusprillan under läppen var under ministerperioden det som bröt mot den bildade och fostrande framtoningen. Men som statsvetaren och återkommande skribenten på denna sida, Svend Dahl, påpekar i Aftonbladet är det ingen som ännu vet om Ullenhag ställer upp. Om Ullenhag gör det utgår dock många från att han är given favorit till att ta hem partiledarposten.
Ullenhag-Sabuni beskrivs gärna som en kamp mellan vänster och höger, men det handlar snarare om Liberalernas förhållningssätt till integration och hederskultur. Både Ullenhag och Sabuni kan tvingas att tona ner delar av den egna profilen för att tillfredsställa olika delar av ett redan delat parti. Dessutom måste Liberalerna framstå som trovärdiga om ännu en omorientering görs, och även om partiet är svenska mästare i att byta ut sina väljare är det något som kräver tålamod och säkerhet. Det är tveksamt om Liberalerna av idag har kraft och förmåga att genomföra den, särskilt om en ny partiledare hotas av alltför många knivar i ryggen.
Nu är det lätt att läsa in egna önskemål i en kandidat och det är svårt att förutsäga hur någon fungerar som partiledare. Internt lär Ullenhag passa in mycket bättre, men Sabuni har större potential hos publiken ute i landet. Och även om en del hävdar annorlunda – utan väljare blir det inte mycket till parti.
