Ledare

Nils-Eric Sandberg: Utan vinster inga läkemedel

Ledare
Foto:

Rika länder bromsar billiga mediciner. Det är rubriken på en artikel från TT som spritts i många tidningar.

Artikeln publicerades 1 oktober 2017.

Huvudtanken är: Länder med lönsamma läkemedelsföretag, som USA, Tyskland, Schweiz, vill inte sänka priserna på mediciner; detta drabbar fattiga länder; biståndsorganisationer som Oxfam vill att FN ska stoppa läkemedelsföretagens patentskydd, så att läkemedlen ska bli billigare.

Det här låter bekant. Vi har i Sverige haft en lång diskussion om just läkemedelskostnader och rader med förslag till regleringar.

En gång försökte regeringen minska läkemedelskostnaderna genom att begränsa läkemedelsföretagens vinster. Begränsningen skulle vara 10 procent. Företagens vinstmarginal var då 10 procent. Men bara hälften av läkemedlen i Sverige producerades av svenska företag. Så besparingen blev 5 promille.

Problemet, som utredningen aldrig diskuterade: Varför denna koncentration på just läkemedlen? De är ju bara en kostnadskomponent i vårdkedjan. Varför inte se på totalen?

Läkemedelsföretagen har en speciell kostnadsstruktur. Jag råkar veta något om detta, bland annat eftersom jag med en f d DN-kollega skrivit en bok om Losec. Utvecklingen av det tog 23 år.

Att ta fram ett nytt läkemedel kostar enormt. Varje nytt lyckat läkemedel får finansiera kanske 10-20 misslyckade. Alltså måste vinsten på det lyckade bära kostnaden för alla misslyckade.

Den stora kostnaden ligger i utvecklandet. När läkemedlet är klart kan vilken kemist som helst ta fram den kemiska formeln. Att sedan massproducera läkemedlet är mycket billigt. Men för att läkemedelsföretaget ska få tillbaka pengarna, och finansiera alla misslyckanden, måste det få patent, så att den nya medicinen skyddas från kopieringar. Galningarna i Oxfam vill ta bort patenträtten. Det skulle slå sönder den finansiella basen för all forskning på nya läkemedel. Hela industrin skulle krascha.

Det är dyrt att utveckla nya mediciner. Att tvinga företagen att sänka priserna, och därmed tvinga dem att subventionera Afrika, som Oxfam vill, är ekonomiskt omöjligt. Det skulle knäcka läkemedelsindustrin och ska hela världen.

Harvardprofessorn David Landes pekar i sitt huvudarbete ”Nationers välstånd och fattigdom” på de sjukdomar som plägar Afrika och bromsar kontinentens tillväxt: malaria, bilharzia, sömnsjuka. 40 procent av Västvärldens bistånd till Afrika finansierar krig, inom och mellan afrikanska länder. Väst borde slopa biståndet och istället betala de stora läkemedelsföretagen säg några hundra miljarder dollar för att de ska utveckla vacciner mot Afrikas folksjukdomar. Det vore den enklaste vägen mot en bättre värld.