Nils-Eric Sandberg: Nils-Eric Sandberg: Staten kan ta vad den vill ha
I min bok ”Vem äger din inkomst?” pekade jag på att grundlagen inte sätter någon övre gräns för skatteuttaget, vare sig för skatterna som andel av BNP eller den andel av den enskildes inkomst som kan tas i skatt. Så i princip är all inkomst potentiell skatt. Vi äger inget av det vi arbetar ihop; allt står till politikernas förfogande.
Regeringsformen stadgar, 1 kap, § 2, att det allmänna skall trygga rätten till arbete. Men grundlagen säger inte att medborgaren ska ha rätt till en viss inkomst av arbetet.
Här finns väl en brist på symmetri i grundlagen.
Skatt handlar om fördelningen av pengar, och pengar handlar om makt. Ekonomisk teori skiljer mellan kollektiva och individuella nyttigheter. Kollektiva nyttigheter är sådant som bara kan utnyttjas kollektivt, och därmed måste finansieras kollektivt – dit hör central förvaltning, inre och yttre försvar, samt på senare tid elcyklar. Individuella nyttigheter – bostad, mat, sjukvård, nöjen – förbrukas individuellt och kan finansieras individuellt.
I Sverige finansieras mycket av individuella nyttigheter offentligt. Det innebär att makten över privat konsumtion och privata investeringar flyttas från individerna till politikerna. Ju högre skattetryck desto mindre makt har medborgarna över sina liv.
I sitt majtal sade statsministern att skattesänkningar skadar välfärden. Med det menar han att välfärden skadas ju mer medborgarna får behålla sina egna pengar. Men frågan blir: exakt varför blir välfärden mindre om medborgarna får betala med egna pengar – och varför blir välfärden bättre om politikerna tar medborgarnas pengar och bestämmer hur de ska användas?
Skattehöjningar ökar inte välståndet. Från 1971 höjde socialdemokratin skattetrycket våldsamt. Vanliga arbetande fick marginalskatter på över 60 procent. Tillväxten, som på 1960-talet var 4,6 procent per år i genomsnitt, föll 1971 till 1,2 procent. Följden blev strejker och kostnadsökningar som höll på att knäcka delar av svensk industri.
Statsministern antydde att hans parti ska införa en extra skatt på ”de rika”. Skatteverket har beräknat att förmögenhetsskatten drev ut 500 miljarder kr ur landet. Stefan Fölster, då chefsekonom på Svenskt Näringsliv, gjorde om analysen, tog med avkastningen, och fann att cirka tusen miljarder kronor lämnat landet, och genererar inkomster utomlands.
Arvsskatterna tvingade Sveriges två kommersiellt bästa företag att lämna landet. Vänsterpartiledaren Jonas Sjöstedt, som fått ett stort inflytande över regeringen, vill ha nya och högre kapitalskatter. Han bör göra upp en lista över de företag han vill driva ut ur landet. Och en kalkyl över vilken arbetslöshet detta leder till.
Nils-Eric Sandberg är publicist i ekonomiska och filosofiska ämnen.
