Nils-Eric Sandberg: Nils-Eric Sandberg: Skatteväxling är ett reptrick
Den reinkarnerade statsministern utlovade i sin regeringsförklaring en ”grön skatteväxling” på 15 miljarder. Löftet återupprepades och hyllades i den trendkänsliga statsradions program ”Klotet” 27/1.
”Skatteväxling” har i den politiska debatten blivit ett sakrosankt begrepp. Minsta tvivel har setts som utslag av grov blasfemi. Jag har gjort mig skyldig till denna förbrytelse flera gånger och därför blivit ytterligt fördömd. Att i sådana sammanhang förespråka lite ekonomisk rationalitet ses givetvis som politisk hädelse.
Men låt oss ett ögonblick tillämpa denna hädiska analys och se på begreppet ”skatteväxling” inte från politisk utan från ekonomisk synpunkt. Skatten ska alltså höjas på miljöfarliga verksamheter och i gengäld sänkas en aning på arbete – en liten aning. Tanken bakom denna operation är att miljön ska bli renare och världen bli bättre.
Tanken att miljöskadliga verksamheter ska beläggas med avgifter är inte ny. Den formulerades vad jag minns på svenska första gången av Erik Dahmén, professor i ekonomi på Handelshögskolan och ekonomisk rådgivare till Marcus Wallenberg. Dahméns bok fick titeln ”Sätt pris på miljön”.
Grundtanken bakom avgifter och skatter på miljöfarlig verksamhet är att sådana aktiviteter är känsliga för skatter. Dvs denna skattebas måste elastisk. När skatten höjs på bensin avstår människor från att köra bil. Hela skatteväxlingsidén bygger på detta.
Men skatteväxlingen ska också dra in skatter på det miljöskadliga så att skatten på arbete kan sänkas. Och detta förutsätter att skatten på det miljöskadliga är stabil – dvs hur mycket skatten än höjs fortsätter bilkörning och utsläpp.
Så skatteväxlingstanken bygger på en logisk motsägelse. Det går inte att dra in mer pengar från en instabil skattebas. Och om skatten på arbete ska sänkas, utan att intäkterna minskar, i det korta perspektivet, måste andra skatter tas ut på stabila baser, dvs baser som inte minskar när skatten höjs.
Detta är ett mycket enkelt resonemang, bortom begriplighet bara för experterna i miljöpartiet och regeringskanslier.
Skatter måste tas ut på stabila baser för att ge hållbara intäkter. Den mest stabila basen är privat konsumtion, som utgör ca hälften av BNP. Alltså bör vi ha en hög och generell moms på all konsumtion – av varor; moms på tjänster sänker basen, dvs arbete; och moms på investeringar, som byggmomsen, är ekonomiskt en extrem grad av galenskap, och därför något av det klokaste finansdepartementet kan föreställa sig.
