Ledare

Nils-Eric Sandberg: Protektionismens galningar

Gästkrönika Artikeln publicerades
Foto: Carolyn Kaster

En gammal regel säger att den som leker med tändstickor i en krutkällare ska vara försiktig. De som nu leder världens tre största ekonomier – USA, EU, Kina – har tydligen glömt detta.

Donald Trump, som inte har ekonomisk historia som sitt specialämne, har infört tullar för att skydda amerikansk industri. Han hotar att belägga import av bilar från Europa med extra tullar. EU-kommissionen har svarat med att ta 25 procents tull på import från USA. Trump har annonserat 20-procents tull på export av europeiska bilar till USA.

Etc, etc, etc.

Frihandeln och den tekniska utvecklingen har lyft stora delar av världen ur fattigdom. BNP per capita har ökat enormt i de länder som engagerat sig i frihandel, särskilt i ’Sydostasien; en massiv dokumentation finns i den nya boken ”Enlightenment now – the Case for Reason, Science, Humanism, and Progress” av Harvardprofessorn Steve Pinker.

Frihandel innebär en tillämpning av Adam Smiths huvudtanke om arbetsdelning: var och en ska göra det han/hon är bäst på. Tullar är hinder för denna ekonomiska rationalitet och har därför varit ett favoritinstrument för kungar och regeringar.

Låt oss ta en titt i historien. 24 oktober 1929 föll kurserna på Wall Street. Drygt 5 500 amerikanska banker gick i konkurs – styrelsen för Federal Reserve förstod inte att deras huvuduppgift var att hålla banksystemet vid liv. Företagen kunde inte låna. Penningmängden i USA föll med en tredjedel. Milton Friedman och Anna Schwartz har beskrivit detta i det stora verket ”A Monetary History of United States”. Friedman belönades med ekonomipriset 1976. En skandal, bland många, för Nobelinstitutionen var att Anna Schwartz inte fick halva priset – trots att hon skrivit fler vetenskapliga uppsatser än Friedman.

Nå. Företagen gick under. Arbetslösheten steg till 25 procent. Då drev två galningar i senaten – Smooth och Hawley – igenom en tullhöjning till 69 procent för att skydda amerikansk industri. Det drabbade givetvis exporten från de europeiska ekonomierna, som efter kriget hade USA som huvudmarknad. Och de europeiska länderna svarade med att höja egna tullar. Följden blev att världshandeln 1929-1933 minskade med två tredjedelar, mätt i dollar (Monthly Bulletin of Statistics, Februari 1934).

Det var detta som vållade depressionen. Utrikeshandeln var viktig – exporten motsvarade 15 procent av USA:s BNP år 1900, jämfört med 4 procent år 1960.

Om de ignoranter som styr ekonomierna har lärt sig lite ekonomisk historia behöver vi inte ha detta elände i repris.

Förre folkpartiledaren Gunnar Helén sa i en debatt till sina motståndare: Gå till bokhyllan, mina herrar! Jag tycker att ledarna för USA, EU och Kina bör gå till bokhyllorna, och, om de finner några, försöka bredda dem något.

Nils-Eric Sandberg är före detta ledarskribent i Dagens Nyheter samt publicist i ekonomiska och filosofiska ämnen.