Nils-Eric Sandberg: Nils-Eric Sandberg: Äntligen värdiga pristagare i ekonomi
Ekonomipriset, officiellt kallat Sveriges Riksbanks ekonomipris till Alfred Nobels minne, har alltså gått till de två amerikanska ekonomerna William Nordhaus och Paul Romer. Jag anser att det var ett klokt val. Jag har gått på deras föreläsningar.
Ekonomipriset kan givetvis diskuteras kritiskt. Riksbanken instiftade det 1968, till sitt 300-årsjubileum. Det gick bra eftersom Riksbanken hade gjort stora pengar på obligationsaffärer. Så Nobelstiftelsen accepterade. Från en principiell synpunkt var affären diskutabel: Alfred Nobel var inte intresserad av ekonomi, och Riksbanken försökte skaffa sig renommé via Nobel.
Men ekonomerna blev glada. Det är alltid trevligt att ge bort pengar, helst andras.
Inom priskommittén blev det snart bråk. Några ville ge priset till ekonomer som kommit med något nytt. Andra ville skapa ”a hall of fame”, det vill säga ge priset till dem som gjort något i ungdomen, för länge sedan, och nu kommit upp i ålder. Alltså ett slags pensionärspris.
Hubert Fromlet, nu professor vid Linnéuniversitetet, har klagat över att priset bara en gång gått till en kvinnlig ekonom. Han borde ha klagat mer. 1976 gick priset till Milton Friedman, främst för hans bok ”A Monetary History of the United States” – det vill säga en bok om USA:s penningpolitik och om orsakerna till depressionen. Det var välförtjänt. Men den boken skrev Friedman tillsammans med Anna Schwartz. Och en noggrann titt i den ekonomiska litteraturen visar att Anna Schwartz skrev långt fler vetenskapliga uppsatser än Friedman. Hon var den bättre ekonomen. Så varför fick hon inte åtminstone dela priser med Friedman? Jag vet inte; priskommittén har som princip att aldrig nämna dem som diskuterats men inte utnämnts till pristagare.
Men det här årets pristagare är väl värda pengarna. Paul Romer har forskat om tillväxtens mekanismer. Han har pekat på att en förklaring till att USA på kort tid gick förbi Europa ekonomiskt var att de amerikanska universiteten skräddarsydde kurser för näringslivets behov av kunskap.
William Nordhaus har ett brett register. Något som inte kom fram i priskommitténs motivering är hans analys av kapitalismens fördelningseffekter. Många, särskilt den franske tosingen Piketty, kritiserar kapitalismen för att den koncentrerar avkastningen till den rika minoriteten. Men i en rapport till ”The US Bureau of Economic Research” – USA:s motsvarighet till vårt Konjunkturinstitut -har Nordhaus visat att bara 2,2 procent av vinsterna från ny teknologi gick till företagarna. 97,8 procent gick till konsumenterna.
Båda pristagarna har gjort analyser om investeringar för miljön. Jag tycker att priskommittén skulle påmint om att den första boken i ämnet – ”Sätt pris på miljön!” skrevs av den svenske ekonomen Erik Dahmén, professor på Handelshögskolan. Han var också ekonomisk rådgivare till Marcus Wallenberg.
Nils-Eric Sandberg har varit ledarskribent i DN och är publicist i filosofiska och ekonomiska ämnen.
