”Miljöpartierna” dyra och dåliga för klimatet

Det råder isvinter i Sverige. Tur då att oljeverket i Karlshamn finns och kan stötta elförsörjningen. Ägarbolaget Uniper, twittrade på onsdagsmorgonen: ”Nu är Karlshamnsverket, livlinan i det svenska elsystemet, igång och producerar el för att du ska slippa frysa. Sverige nettoimporterar nu ca 500 MW, medan (SE4) importerar ca 1 500 MW från Danmark, Tyskland och Polen.”

SE 4 är elområdet här i södra Sverige. Vi har ofta lite högre elpris, vilket bland annat har försvarats med att det finansierar utbyggnaden av överföring från de andra elområdena. Skatten på el är också högre i söder än i norr. Och nu i kylan lever vi alltså på import från grannländerna. Exakt hur den elmixen ser ut en vinterdag är svårt att slå fast, men kol och olja lär vara en väsentlig del.

Nu hade inte behövt vara så här. Skåne hade under flera decennier god elförsörjning. Två fullt brukbara kärnkraftverk stod vid Öresunds strandkant. Lite dum placering tyckte många när de byggdes, inte minst de koleldande danskarna.

Man kan absolut på god grund argumentera för att det var fel att bygga reaktorer i Barsebäck och att hanteringen av kärnavfallet inte var färdigplanerad. Men med verken väl på plats innebar en nedläggning en kapitalförstöring av sällan skådat slag. Ändå drev Centerpartiet och Vänsterpartiet Kommunisterna mycket hårt på för en nedläggning av verken. Och Miljöpartiet grundades i hög grad på grund av kärnkraftsmotståndet.

Kärnkraften präglade svensk politik under lång tid. Borgerliga regeringar splittrades över frågan, en märklig folkomröstning med otydliga alternativ togs fram och sedan följde år av politisk kamp om hur omröstningen skulle tolkas.

Men så lyckades i alla fall regeringen Persson få ihop en energiöverenskommelse med Centerpartiet och Vänsterpartiet. Det betydde att Socialdemokraterna såg till att kärnkraftsmotståndarna genomföra sin kapitalförstöring i full skala. Barsebäck skulle väck – helt utan förnuft.

De fullt fungerande verken togs ur drift ett i taget, 1999 och 2005. Sveriges i särklass dyraste förtidspensionering var ett faktum.

2018 är klimatfrågan högst aktuell. Det må vara kallt så att det räcker till just nu i Skåne, men på det större planet är det global uppvärmning som bekymrar. För att klara att hålla nere utsläppen av koldioxid ser FN:s klimatpanel IPCC kärnkraften som en viktig ingrediens. Och lagom till att verken av Barsebäcks generation hade varit pensionsmässiga på riktigt, är en fjärde generation säkrare kärnkraft med många gånger effektivare utnyttjande av uran på väg in.

Ironiskt nog är det just de partier som en gång drev på för att avveckla kärnkraften som i dag gör sig till de stoltaste riddarna i kampen för att rädda klimatet. I själva verket har de skulden för en dyr och för klimatet dålig energipolitik.

Med världsledande företag och forskning inom kärnteknik, har Sverige haft extremt goda förutsättningar att medverka till att sprida säker och klimatvänlig kraft över världen. Tyvärr har de självutnämnda miljöpartierna gjort mycket för att fördärva det. Låt oss hoppas att de inte lyckas – för den pågående omställningen av fordonsflottan och digitaliseringen kräver god tillgång till säker och klimatvänlig el.