Ledare

Merkels återvändsgränd

Ledare Artikeln publicerades
Angela Merkel lämnar slott Bellevue utanför Berlin efter att ha meddelat förbundspresidenten Frank-Walter Steinmeier att hon misslyckats med att bilda regering.
Foto:Foto: Markus Schreiber
Angela Merkel lämnar slott Bellevue utanför Berlin efter att ha meddelat förbundspresidenten Frank-Walter Steinmeier att hon misslyckats med att bilda regering.

Regeringsförhandlingarna i Tyskland har gått i stå. Landet ställs inför en unik situation när en majoritetsregering inte kan bildas.

Länge såg Angela Merkel och hennes CDU ut att göra ytterligare ett framgångsrikt val i Tyskland. Delstatsvalen pekade på att Merkel hade lyckats återfå en stor del av tyskarna på sin sida efter flyktingkrisen. Redan på förhand ansågs det givet att Mutti Merkel skulle bli förbundskansler ännu en gång, i en fjärde fyraårsperiod på raken.

Men valet blev ett bakslag för CDU. Nationalpopulistiska AfD gick däremot starkt framåt. Och partnern i den stora koalitionen, Socialdemokraterna, SPD, gick som väntat historiskt dåligt och klargjorde tidigt att någon ny storkoalition inte var aktuell. Och eftersom Tysklands grundlag egentligen bygger på att majoritetsregeringar bildas, fick Merkel vända sig till de Gröna och det i parlamentet återinvalda liberala FDP. Tanken var att bilda vad som i Tyskland kallas en Jamaicakoalition, eftersom de tre partiernas färger, svart, gult och grönt, överensstämmer med den jamaicanska flaggans.

Redan på valnatten kunde man misstänka att förhandlingarna skulle bli tuffa. Stora skillnader i EU-politiken – där de tyska gröna är förespråkare av ett starkare EU och liberala FDP mindre så – och inriktningen och behovet av reformer i tysk ekonomi, blev svåra att överbrygga.

FDP har tidigare regerat som mindre partner till Merkels CDU. Förra gången slutade det med att liberalerna åkte ur förbundsdagen, och visa av den erfarenheten ville FDP inte lägga sig platt.

Just på grund av att majoritetsregeringar är grunden, trodde de flesta att förhandlingarna ändå skulle gå i lås. Nu visade det sig inte vara så enkelt, skillnaderna mellan de tre partierna är för stora.

Till slut tröttnade FDP och hoppade av förhandlingarna ”Det är bättre att inte regera än att göra det dåligt” förklarade FDP-ledaren Christian Lindner.

Och Socialdemokraterna med förre EU-parlamentstalmannen, Martin Schulz, håller fast vid att man inte ska ingå i en ny Merkelregering. Därmed var Angela Merkel tvungen att meddela president Frank-Walter Steinmeier att hon misslyckats i sina försöka att bilda regering. Steinmeier ställs då inför valet att det bildas en minoritetsregering eller att det blir nyval.

Av historiska skäl är det två alternativ som Tyskland helst vill slippa.

Kortsiktigt har förmodligen inte den tyska inrikespolitiska instabiliteten någon avgörande påverkan på övriga EU och Sverige. Men ingen vet vad ett eventuellt nyval innebär, ett troligt utfall är ju en liknande situation med svårigheter att bilda majoritet. Det öppnar dessutom för interna maktkamper inom partierna, också Merkels CDU. För ett EU som är splittrat i flera frågor och där Brexit ska förhandlas kan en sådan situation få svåröverblickbara konsekvenser.

Samtidigt måste det hållas i minnet att även en komplicerad parlamentarisk situation kan tas som ett tecken på att demokratin lever.

Det gäller såväl i Tyskland som i Sverige.