Ledare

Martin Tunström: Ett försvar för Norden

Ledare ,
Foto:

Nordens invånare vill se ett ökat samarbete inom försvars- och säkerhetspolitiken. De nordiska regeringarna släpar efter. Martin Tunström, politisk chefredaktör på Barometern, skriver från Nordiska rådets session i Helsingfors.

Artikeln publicerades 1 november 2017.

Få politiska institutioner åtnjuter ett så starkt förtroende som det Nordiska samarbetet, visar en undersökning som presenterades i Helsingfors.

Så tävlade de närvarande stat- och samarbetsministrarna att överträffa varandra när det gällde att hylla Norden i riksdagshuset.

Medan regeringsföreträdarna underströk ord som tillit och gemenskap vill emellertid den nordiska befolkningen att samarbetet ska utvidgas. Inget annat samarbetsområde är så populärt som försvars - och säkerhetspolitik.

Om det nämndes föga av regeringsföreträdarna. Jo statsminister Stefan Löfven talade om platsen i FN:s säkerhetsråd som en ”nordisk” plats. Med hänsyn till att de nordiska länderna har en gemensam röstningslinje är det sant. Men något säkerhetspolitiskt initiativ är det knappast.

När Löfven sedan underströk de svenska prioriteringarna i det kommande ordförandeskapet i nordiska ministerrådet var en punkt trygghet och öppenhet. En utsträckt hand till fördjupat nordiskt-baltiskt samarbete var ett stort plus.

Längre än att skruva upp ambitionerna när det gäller radikalisering och interoperabilitet går emellertid inte den svenska regeringen. Betoningar lades helt klart på ”civil säkerhet” och ”breda säkerhetslösningar”. Det är således inte det militära försvaret som i första hand avses.

Nordiska rådets institutioner är i otakt med omvärldsförändringen.

Försvarssamarbetet ligger i en egen struktur, utanför det officiella samarbetet.

Frågan är också om partigruppernas ålderdomliga sammansättning vrider dagordningen.

Den starka Mittengruppen är en ohelig allians av partier som saknar naturliga beröringspunkter. Miljöpartiet och Kristdemokraterna sitter i samma båt som Centern och Liberaler. Det speglar en helt annan tid, en annan kontext. Det är omöjligt att förklara för väljarna och sammansättningen tycks bromsa politisk initiativkraft. Mittengruppens säkerhetspolitiska agenda är i vart fall mer präglad av svenska miljöpartister än av svenska kristdemokrater.

Nordiskt försvarssamarbete är nu inget alternativ till Nato, men det står heller inte i motsättning till Nato.

Danmark och Norge är Natomedlemmar. Att danskarna värderar nordiskt försvarssamarbete mindre än övriga nordbor ska dock ses i kontexten att landet står utanför EU:s försvarspolitiska samarbeten. Norge är ju också utanför EU- men har varit ett viktigt samarbetsland i den Sverigeledda Nordiska stridsgruppen. Via Norge får gruppen underrättelsestöd från Nato.

Under de senaste åren har prestigefyllda svensk-norska samarbeten fallerat på materielområdet. Det är mellan Sverige och Finland som samarbetet fungerar som bäst.

Den nordiska befolkningen vill emellertid se mer. Den historiska gemenskap som beskrivs i rätta vackra färger i högtidstalen är helt enkelt för viktig för att inte försvaras.