Ledare

Magnus Ehrenberg: Tyska ledare borde lyssna på Willy Brandt

Ledare Artikeln publicerades
Foto:Ehrenberg

”Först landet, sedan partiet”. Det var Willy Brandt, den legendariske socialdemokratiske förbundskanslern från Lübeck som sade dessa bevingade ord.

Brandts arvtagare inom Europas äldsta parti; de tyska socialdemokraterna, lär nog ha glömt bort detta citat. Efter att förhandlingarna mellan de fyra partierna CDU, CSU, FDP och de gröna bröt samman har den tyske förbundspresidenten (även han tidigare socialdemokrat ) vädjat till SPD:s partiordförande Martin Schulz, att i alla fall förhandla om att vara med i en ny regering under Angela Merkels ledning. Men svaret är fortfarande nej.

Vad var det egentligen som hände? Planen var att Merkel skulle bli vald till förbundskansler innan jul och att sedan en ny regering, bestående av hennes eget CDU, det bayerska CSU, det liberala FDP och de gröna skulle bildas. För första gången någonsin skulle det formas en så kallad ”Jamaicakoalition”. Även om man stod långt ifrån varandra i många frågor lyckades man nå enighet om det mesta; den centrala regeringen i Berlin skulle få ett större inflytande över utbildningen, skatterna skulle sänkas, stora summor pengar skulle investeras i grön teknologi, IT på landsbygden skulle byggas ut och stora prestigeprojekt inom infrastrukturen skulle läggas på is. Till och med vad gällde flykting- och integrationsfrågorna var man så gott som överens om en lösning. Inom partierna hade man redan för några veckor sedan börjat diskutera vem som skulle få vilka departement och ministerposter.

Media skrev positivt om det nya liberala Tyskland som man kunde se runt hörnet. Inom CDU och CSU såg den yngre generationen ljuset i tunneln; i och med att man officiellt förhandlade med liberaler och gröna kunde partierna även på ett helt annat sätt öppna sig för nya väljargrupper.

Men liberalerna fick kalla fötter. Ju närmare man kom ett avgörande beslut desto oftare kunde man se partiets ledning i olika debattprogram i TV. Minnen från åren 2009 – 2013 där man satt i regering med CDU och CSU förskräckte. I valet 2009 fick man 14% och fyra år senare knappt 4% och åkte ur förbundsdagen.

Att få till stånd ett nyval i Tyskland är svårt. De som var med och skrev författningen efter andra världskriget ville skapa stabila förhållanden och göra det svårt att upplösa parlamentet. Men, trots allt lär det vara det alternativ som ligger närmast.

Förbundspresident Steinmeier sade ”de politiker som i en valrörelse söker väljarnas förtroende för att leda landet kan inte frånhända sig detta när man ska bilda en regering”. Det var riktat till både SPD och FDP. Det är tveksamt om budskapet kom fram, men för nuvarande agerar de inte så som Willy Brandt skulle ha önskat. Snarare tvärtom.