Madeleine Brandin: Madeleine Brandin: Stadsomvandling – en fumlig dröm
Trelleborgs kommun bjöd in till konferens (11/10) om Trelleborgs största stadsutvecklingsprojekt någonsin. Mötet handlade dock mer om kompetensförsörjning än om stadsomvandling. Isaac Karlsson från Tillväxtverket talade om samverkan kring regionala kärnor. Och Fredrik Torberger från Kairos Future talade om platsens betydelse. Unga människor flyttar inte till arbetet utan man väljer en bostadsort som är attraktiv. Det ska vara lugnt och tryggt, rent och snyggt. Sedan ska det finnas mycket bra skolor, goda kommunikationer, det ska kännas ”nära” och ”hemma” och orten ska upplevas dynamisk och energisk. Hur matchar sydkustkommunerna det?
Bra blev det när Zouhair Arabi-Eter och Zara Tosic från Arbetsmarknadsförvaltningen ihop med lokala företagen Sibylla, Tre-Mek och Reppu beskrev konkreta samarbeten. När man inte såg personer med försörjningsstöd som problem, utan som arbetssökande, då kunde man matcha företag med lämplig arbetskraft. Det är brist på svetsare, svarvare, ingenjörer. Konstigt att det finns för få sökande till utbildningar som ger roliga och välbetalda jobb! Åtta lokala företag i samarbete med teknikcollege Skåne har därför startat Industriakademi syd med teknisk yrkesutbildning.
Hur nå drömmen ”från hamnstad till kuststad”? Redan där finns en anakronism, Trelleborg skiljer sig från andra stadsomvandlingar. I Göteborg, Malmö, Helsingborg har hamnarna lagts ned eller flyttats ut så varken verksamhet eller trafik interfererar med staden längre. Nya stadskvarter har byggts där central mark frilagts. Malmö är ett lyckat stadsomvandlingsprojekt, Lomma i sin mindre skala är ett av de bästa. I Trelleborg ska hamnen flyttas lite och samtidigt byggas ut för ökad godstrafik. Fokus ligger på hamnen, sjöstaden är mest skisser. Hamnen är det enda man riktigt talar om, den hanterar 11 miljoner ton gods, 800 000 lastbilar/trailers per år, 30 avgångar och ankomster varje dygn. Då verkar det svårt att få en kuststad vid sidan om.
Att Trelleborg och Ystad har så knivigt att komma framåt i försöken att förändra staden, beror helt enkelt på att det ännu inte är riktigt bra och hållbara idéer. När arkitekternas visioner ska genomföras av politikerna går det helt enkelt inte. I Trelleborg är man på kollisionskurs med staten, i Ystad är kommunstyret oroligt för kostnaderna. Ystad och Trelleborg var på väg att bilda ett gemensamt hamnbolag. Av det blev inget.
Förändringar möts alltid av oro och misstro, så var det när Öresundsbron skulle byggas. Idag tycker de allra flesta att det blev bra. Kommer det någon gång bli samma med sydkuststädernas omvandling?
Madeleine Brandin
arkitekt och författare, bosatt på Söderslätt