Ledare

Madeleine Brandin: Städer bygger på gammal kunskap

Ledare Artikeln publicerades
Madeleine Brandin
Foto: Claes Nyberg
Madeleine Brandin

Det känns tryggt att luta sig mot tvåtusenårig byggkunskap från tiden för den första påsken.

Påsk innebär konstrunda, att träffa släkten och måla ägg, eller att dela mysteriet med Kristus död och uppståndelse, allt beroende på vem man är. Några decennier innan Kristus gick på jorden arbetade arkitekten och ingenjören Vitruvius under Roms kejsare Julius Ceasar och senare under Augustus. När Vitruvius fick pension skrev han ”Tio böcker om Arkitektur” (de finns på svenska, Byggförlaget, 1989).

Vitruvius skriver om staden i termer av sundhet och försvar, om människans värld och hennes kroppsmått. Han skriver om byggnadsmaterial och deras egenskaper, om hur man finner vatten, dess kvantitet och distribution. Han beskriver grekernas byggnadskonst, tempel och kolonnordningar, som utvecklats vidare under romarriket.

Han ritar och berättar om mötesplatser för allmänt bruk, hamnar, torg och badanläggningar, teatrar och promenader. Hänsyn ska tas till hållbarhet, ändamålsenlighet och skönhet. Det kunde vara taget ut ett planprogram 2018.

En stad ska placeras högt, och man ska undvika sumpmark. Gatorna ska vara förskjutna för att hindra vinden att blåsa genom. Detta knep har använts I Trelleborg långt senare när man försköt Kontinentgatan och Österbrogatan från varandra i korsningen mot Algatan.

Han lär ut om tegel och hur man bygger murar. Om stengolv i olika skikt, om välvda innertak, släckt kalk till stuck och puts. Om väggmålningar. Om tillverkning av olika färgpigment, cinnober och svart, som man gör av sot. En arkitekt måste ha kunskap om geografi, geologi och anatomi.

Den italienske renässansarkitekten Palladio gav 1570 ut ”Fyra böcker om arkitekturen”. Genom sin lättlästa disposition och tydliga och instruktiva ritningar har de inspirerat under århundraden. Som en röd tråd går övertygelsen att skönhet och harmoni i arkitekturen bygger på lagbundna matematiska talförhållanden. Relationen mellan helheten och delarna i en byggnad, liksom i människokroppen speglar en högre ordning.

Palladio beskriver livet på landet som lugnt och behagligt, det ska göras praktiskt för djur och människor, det ska vara portiker mot platsen utanför, det ska finnas svala lagringsmöjligheter för säd och vin, hus för tjänstefolk och plats där man kan ta emot gäster. Hus och anläggningar ska ha symmetri och goda proportioner. Palladio är känd för sina villor, som än idag kan besökas på den italienska landsbygden. Samma känsla kan man finna i hus och gårdar på Söderslätt och Österlen.

Varför nu detta tvåtusen år senare? Kanske just därför. Det kändes så upplyftande att läsa att människors liv och brukande av det byggda är sig likt genom århundradena. I en värld av ”fake” är något stabilt, som en husgrund och en kalkmålad vägg.

Madeleine Brandin

arkitekt och författare, bosatt på Söderslätt