Ledare

Madeleine Brandin: Sommar i sinnet

Ledare Artikeln publicerades
Foto:Claes Nyberg

”En sommar går förbi, den är alltid lika kort, den är drömmen om man allt man kunnat vinna” (Ur Höstvisa av Tove Jansson)

Meteorologerna må kalla det normal sommar, många är ändå besvikna på brist på sol och värme. Men egentligen är sommar ett mentalt tillstånd. Människor kämpar i shorts och linne trots hängmoln, man joggar idogt, trots allt, badar, klipper gräs, tältar. Sommaren finns inombords. Drömmen. Vi vaktar dagarna som pärlor, intalar oss att tiden inte går utan kommer till oss. Dagar utan plikter, då nyheter, mail och telefon hålls på sparlåga, dagar då man slipper ta ställning i svåra samhällsfrågor. Det är något avslappnat och tillåtande över det mentala sommarlivet.

Det är inte bara tiden som kommer utan också tankar. Jag minns de där samtalen mellan gubbarna på stranden, en sa något, tystnad följde, efter en stund svarade den andre något. De gav sig tid att begrunda det sagda.

Sommarens fullspäckade program avslutas med marknader, Gislöv, Anderslöv och Trelleborg. Det har ordnats hemvändardagar i Gärdslöv, St Beddinge och Hammarlöv. På Svaneholm höll Diggiloo konsert, det var jazzfestival i Ystad och i Simrishamn skördade man regnvatten. Allt detta är en sorts samhällsbyggande, också. Många ideella arbetstimmar av engagemang skapar gemenskap och bygger glädje. Hemvändarna fylls av nostalgi och återseendets vemod. Det är ett utmattande känslorus att vara i något som inte längre är, men kunde ha varit. Även det som gjort ont kan vara gott att se igen. Det ger insikter och perspektiv på livet, så som det kom att bli.

Sommaren är också tiden för avsked, för vinkandet hejdå, vid tåget på stationen, genom bilens bakruta. Det kan kännas som att slita hjärtat ur bröstet.

Lilla Beddinge teater på Sånarps gård satte denna sommar upp ”Dåliga mänskor” efter en roman av Mary Andersson med musik och text av Mikael Wiehe. Det var en helgjuten upplevelse av skådespeleri, scenbygge, ljus och ljud. Föreställningen skildrar livet i Malmös fattiga barnrikehus och fabriker under andra världskriget. Vi skördar frukterna av tidigare generationers slitsamma arbete i det liv och samhälle vi har idag.

Solens släpljus i kvällningen målar allt i gyllene rosa och orange. Vi jagar bilens skugga ända hem. Må sommaren vara en tid att begrunda det som sägs och görs. Vi springer snabbt och i affekt på alla bollar. Drevet av Anders Borgdebaclet påminner om jakten på Mona Sahlins p-böter och Toblerone. Man kan misstänka dolda politiska agendor.

Vi tänker för lite, låt oss använda sommarlivet för reflektion och eftertanke. Och förhoppningsvis omdömesgill begrundan som gubbarnas på stranden. Då kan besluten i höstens kommunfullmäktigemöten bli bättre. ”Nu ser vi alla fyrar längs höstens långa kust” (Höstvisa).