Ledare

Madeleine Brandin: Religiös analfabetism

Ledare Artikeln publicerades
Foto:Claes Nyberg

Vad betyder det för det politiska samtalet om religion och tro inte är ett privat särintresse utan en angelägen samhällsröst?

Vi lever mitt i livet, vardagens sysslor upptar oss. Vi arbetar, hämtar barn på dagis, diskar efter middagen. Så händer det som någon gång händer oss alla. Sjukdom. Död. Allting stannar upp. Ingenting blir som förut. I den sårbarhetens minut blir gräl och bråk så futtiga, vänlighet och vanlig vardag så värdefull. Det är väl ande­meningen i psalmen 183 i Svenska psalmboken: ”För jordisk gärning och jordisk plikt, jag tackar dig himlarnas Gud”. Då kan diskning vara en helig handling.

Göran Rosenberg utvecklade nyligen begreppen tro och vetande i en krönika (P1 ”God morgon världen”, 6/5). Han menade att kunskap inte är det enda som driver människor att tänka eller handla på ett visst sätt. Det kan i stället kallas för tro.

”Tro är inte bara en fråga om religion. Också de som säger sig inte ha någon religion och inte tror på någon Gud, de tror också. Kanske på alla människors lika värde, eller på rättvisan, eller på djurens rätt, eller på demokratin.”

Allas våra värderingar bygger på något vi tror, inte något vi vet. Det handlar till exempel om mening och meningslöshet, om människovärde.

Därför var den nationella konferensen Samhälle och Existens den 26-27 april i Malmö både viktig – och kontroversiell. Ledarskribenten på DN, Eric Helmerson, sa att journalister överlag är religiösa analfa­beter. Man förstår överhuvudtaget inte att tro kan gripa in i vardagslivet, att det finns människor som ser hela sitt liv som en gudstjänst, att religion kan drabba en människa. Media kan i stället tolka religion som personkonflikter.

Det moderna samhället är sekulärt och vi trodde inte vi behövde kunna något om religion, som snart ändå var helt passé. Per Svensson från Sydsvenskan sa att socialdemokratin har kallats sekulariserad Lutherdom, det vill säga samhället tar över Guds roll. Länge trodde man att vårt samhälle gick mot total sekularisering. Religion kunde på sin höjd vara en privatsak. Men så blev det inte.

Ärkebiskop Antje Jackelén talade i sitt anförande om religion som en social resurs som värnat om läs- och skrivkunnigheten och som gett bestående kul­turella bidrag. Och ger människor hopp. Tro är en kraft att räkna med. Men då ska den också granskas kritiskt. Och uppmärksamt. För det finns ”bad religion” och det finns ”mad religion”. Då är religion fanatism och intolerans. Men som ärkebiskopen sa ”Fanatism är aldrig religionens sanna ansikte. Liksom diktatur inte är politikens sanna ansikte”.

När det händer som en gång händer oss alla, då blir vi allvarliga medan vi faller. Då tänker vi på begrepp som mening och meningslöshet, på kärlek och etik. Ord som har med tro i dess vida bemärkelse att göra. Låt oss inte förenkla tillvaron till bara yta och rationalitet.

Fakta

Madeleine Brandin

är arkitekt och författare, bosatt på Söderslätt.

Visa mer...