Ledare

Madeleine Brandin: På hävdvunnen mark

Ledare Artikeln publicerades
Foto:Claes Nyberg

Vi människor är ofta naiva och tror att naturen är snäll och stillsam och förblir som den är om man inte rör den. Skånsk natur är kultur och måste vårdas.

Årets kråkungar skuttar och trängs på mitt tak, de kraxar efter föräldrarna, barnsliga och kaxiga om vartannat. Kråkmamman lär ungarna vilket gräs som har harkrankslarver och som därför är värt att ta upp. Det berättade Urban Emanuelsson under fältstudier av Beddinge strandhed i måndags. Han är professor vid Sveriges Lantbruksuniversitet och specialiserad på biologi i ett historiskt perspektiv.

För länge sedan var människor rädda för naturen, den var övermäktig, åska, regn och sol styrdes av vädergudar, vilda djur var riktigt farliga. Senare, när människan börjat mäta upp hav och land innehöll sjökort fortfarande bilder på fasansfulla sjöodjur. Under romantiken skildrades naturen i stället som vänlig och blid, ulliga får syns bland människor sittande under lummiga träd på pastorala målningar från tiden. Idag tycker människan mest synd om naturen. Vi är själva ruskiga bestar som orsaker oljeutsläpp till havs och på olika sätt ödelägger naturen.

Men naturen är föränderlig och överlever i en eller annan form. Människan odlar, vårdar, ansar naturen. Skåne är ett kulturlandskap, odlat sedan 7000 år. De naturtyper vi älskar allra mest, Astrid Lindgrens hagar och ängar, håller på att försvinna. Först dikades markerna ut, i dag står de förslyade. Men vild natur är oftast inte särskilt människovänlig. När marken inte betas längre försvinner det öppna landskapet. I stället blir det slyvegetation, björk, sälg och al, men också brännässlor och björnbärsrevor. Fästingar som förr var ovanliga längs Skånes sydkust är nu tyvärr frekventa även här.

Fältsippa, mandelblomma, blåmonke behöver att sly och gräs tas bort. Strandbena, tofsvipa och tornfalk behöver detsamma.

Jag tänker mest på våra vardagsmiljöer, strandängarna och stadsparken, den lilla utflyktsskogen. Den vanliga gulmåran och oxtungan blommar vackert bara om det höga gräset klipps ibland. Att fastighetsägare klipper gångar ned till stränderna gagnar alla. I odlingslandskapet kan gröna korridorer binda samman stad och landsbygd.

Naturdyrkan har blivit en religion. Men naturen är mycket livskraftigare än människan, den är föränderlig och anpassningsbar. Sköter man inte naturen blir den vild och otillgänglig för människor. Skåne är kulturbygd och naturvårdsplanerna handlar om att hålla landskapet öppet. Igenväxning är största hotet. Naturen vårdas genom bete och slåtter. En billigare variant är att bränna av gammalt gräs och mossa, PH-värdet höjs och man får fler örter, som ger fler insekter och fåglar. Emanuelsson säger att erosion på heden är bra, bäst naturvårdare har varit kaniner, militärer och badgäster!

Fakta

Madeleine Brandin

är arkitekt och författare, bosatt på Söderslätt

Visa mer...