Ledare

Madeleine Brandin: Kommun betyder gemensam

Ledare Artikeln publicerades
Foto:Claes Nyberg

Kommunens politiker och tjänstemän ska inte vara folkets fiende. Vi bygger samhället tillsammans och tycker om varandra.

Sommar, gå barfota på brädgolv, känna solvarm luft spola över bara överarmar. Korsord och Pokemon Go. Det enkla är viktigt. Byta några ord på vägen till affären, ställa cykeln mot planket och betrakta dess skugga. Att bo och verka i en mindre kommun är inte som att leva i en storstadskommun. Det är annorlunda att vara igenkänd och kunna heja på kommunalrådet utanför biblioteket, att fråga gatuingenjören i kön till glasskiosken om man kan komma in med ett ärende efter lunch. Det är den lilla kommunens fördel. Det innebär en annan sorts ansvar för politikern och en större delaktighet för invånaren.

Vackra loja sommardagar kan man läsa i tidningen om hur människor irriterar sig på varandra och på myndigheterna. På denna sida (4/8) skrev Alexandra Gillström, Centrum för rättvisa, om stelbent tolkning av strandskyddsbestämmelserna. Kommuner hade givit privata markägare dispens, som upphävts av länsstyrelserna. Nu har Mark- och miljödomstolen mjukat upp praxis. Det var välkommet.

Boende i Kivik har till nytta för många röjt gångpassager genom igenväxta snår på kommunal mark. Utsikt och havskontakt har därmed blivit bättre. Men kommunen delar inte uppfattningen om nyttan. Det är rentav olagligt och den täta vegetationen gynnar hasselmusen svarar chefen på gata och park i Simrishamns kommun enligt YA.

I Tomelilla ligger ett skogsparti intill villaområdet Västervången. De boende tycker att området vansköts av kommunen. Miljöförvaltningen är överbelastad och tycks tycka att granar är viktigare än grannar.

Abbekås kafé tycker att det ligger skrot och skräp som stör utsikten. Hamnchefen menar att det är båtutrustning som tillhör livet i en hamn. Så ser det också ut att vara enligt bilden i YA (4/8).

I Trelleborgs kommun jagade nitiska tjänstemän för några år sedan kommuninvånare som klippte upp gångvägar ned till stränderna. När länsstyrelsen gav invånarna rätt valde politikerna att överklaga vidare. Kommunala nämnder borde inte lägga kraft på sådant. Hamnen väljer att ifrågasätta såväl räddningstjänsten i kommunen som länsstyrelsens beslut om lagring av mineralgödsel med ammoniumnitrat. Sådan oenighet bygger inte upp allmänhetens förtroende.

Lagar och regler ska förstås följas. Men den svåra konsten och skickliga myndighetsutövningen är att bedöma och göra avvägningar mellan stort och smått. Många visar också smidighet, medlar och löser frågor i konstruktiv anda. Motsättningar invånare emellan och mellan medborgare och kommun ska så klart undvikas. Man borde i stället ta tillvara den positiva kraft som kan finnas bakom många klagomål. Försonlig och obyråkratisk hjälpsamhet fungerar bäst och är möjlig i mindre kommuner. Om man vill och vågar.

Fakta

Madeleine Brandin

är arkitekt och författare, bosatt på Söderslätt.

Visa mer...