Ledare

Madeleine Brandin: Jorden – vår boplats

Ledare Artikeln publicerades
Madeleine Brandin Trelleborg
Foto: Claes Nyberg
Madeleine Brandin Trelleborg

Tegel görs av lera, cement och betong av kalksten och glas framställs av sand.

På tal om gruvor. Vi ska inte vara negativa utan eftertanke. Vi lever av vad naturen ger. Material som vi behöver. Vi tar sand ur jorden och haven, vi tar lera ur marken, vi hugger ur berggrunden. Allt vi bygger kommer från marken. Många länder har egen cementtillverkning. I Sverige bryter vi kalksten på Öland, Gotland och i Västergötland. Den äldsta svenska cementfabriken var den som öppnades 1888 i Lomma. Historiska kalkugnar och kalkbrott i mindre skala finns i Östra Torp, Smygehuk och Tommarp, Simrishamn. Ugnarna Adam och Eva på Bjärsjölagård i Sjöbo kommun har renoverats denna sommar.

Ur platsen för Limhamns cementfabrik stiger nu en ny bostadsbebyggelse fram. Fyrtio tegelbruk längs väg 101 har lagts ned ett efter ett, det sista var det i Östra Grevie. Men Finja betongindustri lever vidare på orten.

Isoleringsmaterial som mineral- och glasull tillverkas av stenråvara som smälts och spinns till tunna trådar. Mur- och putsbruk är en blandning av kalkcement, ballast (sand) och vatten. Våtsläckt kalk användes redan under medeltiden och kunde lagras länge i kalkgravar i marken, så länge kalken är övertäckt med vatten sker ingen kemisk reaktion. Kalkens konsistens blir till slut som tjock grädde. Hydraulisk kalk härdar under närvaro av vatten och sådan användes i antikens förnämliga akvedukter, cisterner och hamnar.

Varför skövlar eller förstör vi naturen? Människan skövlar för att exploatera, för att tjäna pengar. Men människan använder och behöver material som finns i naturen. Även människan är en del av ekosystemet, hon bygger bo och transportvägar precis som myrorna. Människan har också ett kontrollbehov, hon försöker därför tygla naturen. Naturen är farlig, den är oss alltid övermäktig. Den tar alltid över kulturen i det långa loppet. Övergivna hus vävs in i spindelväv medan brännässlorna letar sig in i grunden. Getingar smaskar på murbruk och slyvegetation breder ut sig över gårdsplanen. Naturkrafterna strävar efter att omvandla sten till sand och virke till pulver.

I marken under oss ligger byggnaderna bildligt talat och väntar. Där finns sand att göra glas och betong av, lera att göra tegel av. Så har det varit i tusentals år. Det är en hisnande tankebild. Och omkring oss finns träden. Av trä gör man virke, av virke bygger man hus. Så ger man träden ett fortsatt liv. Korsvirket i våra skånelängor och skiftesverket i äldre trähus kommer från flera hundra år gamla ekstockar. Stavkyrkor och vikingaskepp är byggda av tusen år gammalt virke.

Dagspolitikens korta sländor känns onekligen korta och luftiga, medan byggande är en politisk fråga med tyngd och långsiktighet. Husen står över valperioderna. Tänk om valprogrammen kunde stå lika stadigt.

Madeleine Brandin

arkitekt och författare, bosatt på Söderslätt