Ledare

Madeleine Brandin: Herre Gud, nu är det val igen

Ledare Artikeln publicerades
Foto:Claes Nyberg

När valdeltagande är lågt är risken för kupper stor.

Jag går in genom vapenhuset till ett ombonat kyrkorum, orgeln gnäller, prästen predikar, solen faller in genom kyrkfönstrets handblåsta glas. I Sydskåne ligger kyrkorna tätt, små vitkalkade kyrkor i byarna omges av kyrkogårdar med krattat grus och fridfull tystnad. Fridfullt är det däremot inte alltid inom kyrkans ledning och arbetsmiljöproblem är vanliga.

Den 17 september är det dags för kyrkoval. Det är inte så att man väljer vem som ska vara kyrkoherde eller biskop. Man väljer inriktning på hur arbetet ska bedrivas inom kyrkan på olika nivåer. De som möter kyrkan gör det ofta genom att sjunga i kör, att fira gudstjänst, att vara med på dop eller begravning. Det finns förskola, gemenskap för äldre och kyrkan har fått en växande samhällsroll som stöd i kris, sorg eller utsatthet.

Det är 5,3 miljoner som har rösträtt. Valdeltagandet brukar vara mycket lågt, bara 12 - 13 procent. Det betyder att nära 700 000 personer röstar. Det speglar förmodligen de som är aktiva eller intresserade av kyrkans verksamhet. Men risken med lågt valdeltagande är att det är lätt att göra ”en kupp” och få företrädare som man egentligen inte hade velat ha.

Det är 17 år sedan kyrkan skildes från staten. Som kvarleva från statskyrkans tid präglas valen fortfarande av partipolitik.

Lunds stift (Skåne och Blekinge) är ett av 13 i landet. Här finns 166 församlingar som styrs av var sitt kyrkoråd. Församlingarna är samlade i 29 pastorat med var sin kyrkoherde, därutöver finns 16 kontrakt med en kontraktsprost.

Det är alltså tre olika val som ska göras. Man väljer personer till kyrkofullmäktige i församling eller pastorat, man väljer ledamöter till stiftsfullmäktige och till kyrkomötet på nationell nivå. Där finns 251 ledamöter. Till kyrkomötet ställer 15 nomineringsgrupper upp med personer och programförklaringar. Tre av dem är politiska, (s), (c) och (sd). Sedan finns det fem grupper som står nära olika politiska partier som (v) och (mp). Övriga håller sig utanför gängse politik, en av de större är POSK, partipolitiskt obundna i svenska kyrkan.

På lokal nivå finns det många församlingar med bara en enda lista att rösta på. Man kan förstås kryssa de tre namn man helst vill ska företräda en.

Det är en underlig kompott. Det är tveksamt med partipolitik i kyrkan. Men byggnader och kulturarv är en angelägenhet för alla. Argument för partivarianten är att en röst på en politisk grupp innebär att man vet var de invalda står i viktiga frågor. Svenska kyrkan är den ojämförligt största föreningen och måste styras och skötas med ett regelverk. Och underifrån. Men religion är en privat sak, inte en politisk fråga. Svenska kyrkan är inte en åsiktsgemenskap utan en trosgemenskap. Att inte utnyttja sin rösträtt är att låta andra bestämma.