Ledare

Madeleine Brandin: Behov av det ofattliga

Ledare Artikeln publicerades
Lunds domkyrka.
Foto:Emil Langvad/TT
Lunds domkyrka.

Religion har inte med staten att göra, men har i hög grad med samhället att göra.

Svenska kyrkan skildes från staten 2000 och Sverige blev sekulärt. Det var bra, stater ska inte bygga på religiösa lagar. Och stater ska ge plats åt olika trosinriktningar. Dock är de äldsta rummen i Sverige kristna, och mycket av samhällets värderingar grundar sig i kristendom. Men Sveriges homogena majoritet håller nu på att transformeras till ett mångfaldssamhälle.

Malmö högskola och Svenska kyrkan arrangerade förra veckan en stor nationell konferens i korsvägen mellan politik, kultur, media och teologi med över 700 deltagare. Anders Ekhem, kyrkoherde i Malmö, skrev i inbjudan att moskéernas kupoler pekar mot samma himmel som kyrkans 1300-talsspira.

I det moderna sekulära Sverige blyges många för sin kristna tro och mumlar lite tafatt att ”jag tror väl på något högre”. I andra samhällen ses det i stället som suspekt att inte vara religiös. Plötsligt möter man hitflyttade muslimer som fötts in i tron, att tvivla är för dem att brinna i helvetet för evigt.

Kristendomen framställs ofta som oförenlig med intellektuell ­öppenhet, trots att den kristna världsbilden i själva verket är en ­förutsättning för modernitet. Det skriver professor Bengt Kristensson Uggla i boken ”Katedralens hemlighet” där han granskar motsättningar mellan tro och vetande. Det kritiska och öppna förhållningssätt som vi betraktar som sekulärt är centralt även i kristen traditionen. Länge trodde man att samhället gick mot total sekularisering, där samhället tar över Guds roll. Så blev det inte. Religion är en resurs för att tänka, och religion vet något om människan och om tillit och hopp.

Jesper Svarén, departementsekreterare hos Alice Bah Kuhnke, liksom Cecilia Wikström, EU-parlamentariker, talade om hur flyktingströmmarna öppnat för ett diakonalt arbete. Socialtjänsten skickade över uppgifter till kyrkan. Samhället söker stöd även i andra katastrofsituationer, då kyrkorna öppnas och präster förväntas hjälpa i kris och sorg.

Konferensen innebar att kyrkan sträckte ut en hand. Deltagare var framför allt svenska kyrkan, men även muslimer, judar och icke-troende deltog. Om vi inte utmanar det obehagliga i att tala om vissa frågor, hur ska vi själva då bli förstådda? Annars sker samtalen bara i slutna rum, och där frodas myter, fördomar och hat. Men islamister har inte svenska dagstidningar som sin arena, och skaka den utsträckta handen är inte att tänka på.

Religion är ingen privatsak även om Sverige är sekulärt. Religion söker plats i det offentliga rummet och är ett uttryck för samhälleliga värderingar. Samhället är mer än staten. Alla frågor kan inte – och ska inte- tas om hand av politiska partier. ”Två sanningar finns, en kommer inifrån, en utifrån, där de möts har man chans att få syn på sig själv” (Tranströmer).

Fakta

Madeleine Brandin

är arkitekt och författare, bosatt på Söderslätt.

Visa mer...