Ledare

Löfvens hemliga regeringsavtal

Ledare Artikeln publicerades
Lita på mig, jag läcker inga hemliga avtal.
Foto: ANDERS WIKLUND / TT
Lita på mig, jag läcker inga hemliga avtal.

En regering med drygt 32 procent av väljarna bakom sig ska tillträda. Övriga partier har deklarerat att de går i opposition. Ett hemligt avtal mellan Socialdemokraterna och Vänsterpartiet möjliggör tillträdandet. Svensk demokrati har mått bättre.

Stefan Löfven lyckades manövrera sig fram till statsministerposten. Löfven gör det med ett historiskt dåligt valresultat för sitt parti i ryggen och med en regeringspartner i Miljöpartiet som tappade en tredjedel av sitt stöd från förra valet. Tillsammans har de 116 av 349 mandat i riksdagen. Det är det minst överraskande med den utdragna regeringsbildningsprocess som nu tycks avslutad – åtminstone för tillfället.

På ett sätt får man beundra den socialdemokratiska taktiska maskinen, som alltid hittar vägar fram till makten. Denna gång har det krävts rejält med hjälp av de partier som inför valet var tydliga med att Stefan Löfven skulle bort, plus ett parti som är tydligt med att den nya regeringens politik är en katastrof. Samtliga tre kallar sig opposition och kommer att rösta gult, avstå. Därmed kan Löfven tillträda fast han kommer att få betydligt fler röster emot sig än för sig – i statsministeromröstningen krävs 175 av 349 nejröster för att fälla en kandidat.

Det är samtidigt hotet om misstroende som kommer att hänga över Stefan Löfven hela mandatperioden. Vänsterpartiet skrevs – trots att deras mandat är avgörande – bort från politiskt inflytande i uppgörelsen mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och Liberalerna. Denna klausul har sedan förklarats enbart gälla innehållet i avtalet och inte politik i övrigt, för att sedan förhandlas bort i ett tilläggsdokument mellan Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Åtminstone är det Jonas Sjöstedts version, han har fått skriftligt på att Socialdemokraterna kommer att tillgodose Vänsterpartiets intressen. Jan Björklund sade sig inte tro på en sådan skrivelse. Stefan Löfven ville inte alls svara på om det finns någon skriftlig överenskommelse med Vänsterpartiet och ännu mindre på vad den i så fall innehåller.

Jonas Sjöstedt gjorde på sin presskonferens klart att han inte accepterar exempelvis reformer som strävar mot marknadshyror och hotar att fälla regeringen om den genomför den politik S och MP kommit överens om med de aktivt passiva stödpartierna C och L.

Moderatledaren Ulf Kristersson och Kristdemokraternas Ebba Busch-Thor förklarade att de alltid är beredda att rösta bort Stefan Löfven. Jan Björklund upprepade att överenskommelsen gäller. Björklund passade på att kalla M, KD och SD ”de tre högerpartierna” för att vrida om kniven i Alliansen ytterligare ett varv. Och Annie Lööf fortsatte att njuta av att få Stefan Löfven att driva liberal skattepolitik samtidigt som hon ska fortsätta vara envis liberal oppositionspolitiker i parlamentet. Allt medan Jimmie Åkesson såg fram emot att få bilda vad han kallar ett konservativt block, något som han ser som en gåva av Jan Björklund och Annie Lööf. Två språkrör fanns också här någonstans, men ingen lade riktigt märke till dem, en av dem ska ändå snart ta friår.

Man kan tycka att regeringsbildningen är ett utmärkt exempel på en demokratisk process. Denna ledarsida tycker annorlunda. Att göra upp med Socialdemokraterna om politik är självklart inte demokratiskt konstigt. Även en samlad Allians hade kunnat försöka sig på en motsvarande förhandling. Men det blir märkligt att ingå en sådan långtgående överenskommelse och samtidigt inte anse sig ingå i vare sig regering eller i regeringsunderlag utan istället fortsätta att kalla sig opposition. Annie Lööf sa till och med något på sin presskonferens om att hon skulle driva oppositionspolitik tillsammans med sina ”Alliansvänner”.

Det blir ännu märkligare när de fyra partierna bygger allt på stöd från ett parti, Vänsterpartiet, som man samtidigt tar avstånd från i sin överenskommelse. Riktigt illa blir det när man ändå låter Socialdemokraterna förhandla med Vänsterpartiet för att få dem att svälja uppgörelsen. Och det blir på gränsen till det demokratiskt oanständiga när statsministern vägrar svara på om det finns en skriftlig överenskommelse mellan honom och Jonas Sjöstedt, eller vad som står i den.

Jonas Sjöstedt har förklarat att om vissa delar av fyrpartiöverenskommelsen genomförs då vill han fälla regeringen, även om det krävs M, KD och SD:s stöd. Den skriftliga överenskommelsen mellan S och V kan då rimligen inte vara värdelös. Man får anta att Centerpartiets förtroenderåd och Liberalernas partiråd hade varit intresserade av detaljerna i den. Väljarna hade det definitivt.