Ledare

Låt trelleborgarna få veta vilka SD:s krav är

Ledare Artikeln publicerades
Vad har Helmuth Petersén fått igenom?
Foto: Lars Thulin
Vad har Helmuth Petersén fått igenom?

Det nya styret måste snabbt redogöra för vad Sverigedemokraterna har förhandlat till sig för att stödja Moderaterna och Kristdemokraterna. Frågan om lägenheter till nyanlända är en första fråga som kan komma att prägla hela mandatperioden.

Det är hög tid för det nya Trelleborgsstyret att bekänna färg. Tyvärr har M, KD och SD ännu inte redovisat mer än att SD ska få igenom sju motioner, och att SD kommer att stödja budgetar. Den första budgeten blir dock det utgående styrets, om man inte finner något särskilt angeläget att ändra, enligt Mikael Rubin (M).

Det nya styret borde från början ha varit tydligt med vad som är grunden för överenskommelsen för de kommande fyra åren. Trelleborgarna vet nu vad de har fått för styre – men inte vilka förändringar de kan förvänta sig.

Några frågor känner vi dock till. Och enligt Helmuth Petersén handlar nästan alla om invandring i någon form. Den första har redan rivit upp rejäla sår: den om lägenheterna som fördelas till arbetsmarknadsförvaltningen och sedan i andrahandsuthyrning går vidare till nyanlända som anvisats till Trelleborg av Migrationsverket. Följer man exempelvis tråden med kommentarer till nyheten på TA:s facebooksida förstår man att det är en het potatis även bland medborgarna. Orden blir lätt hårda. Mikael Rubins oförsiktiga ord: ”De har flytt över hela världen och bör kunna ta hand om sig själva” spär på spänningen.

I tider av bostadsbrist är det inte konstigt att heta känslor uppstår kring förtur till lägenheter. Varför ska någon som kommer utifrån tilldelas lägenhet direkt medan andra får stå i kö eller försöka låna till att köpa lägenhet? I Sverige finns inte någon generell bostadsgaranti, klarar man inte sin hyra eller blir utkastad från barndomshemmet av tidigare vårdnadshavare får man inte per automatik en egen bostad. Samtidigt har kommunens myndigheter ansvar för dem som är socialt utsatta och att i akuta lägen förse dem med tak över huvudet. En del av det löses genom vad som brukar kallas sociala bostadskontrakt. Det är exempelvis att kommunens socialförvaltning har lägenheter som hyrs vidare under speciella villkor, bland annat med inskränkningar i besittningsskyddet.

För dem som har kommit till Sverige som kvotflyktingar, eller som asylsökande har beviljats uppehållstillstånd på plats, gäller bosättningslagen. De nyanlända kan ordna eget boende men kan också välja att av Migrationsverket bli anvisade till en kommun. Då är kommunen skyldig att ordna boende. Finns det tomma bostäder är det inget bekymmer, svårare blir det när köerna till hyreskontrakt är långa.

Lägenheter som hyrs ut i andra hand av kommunen tas ur det ordinarie beståndet, oavsett om det går till socialt utsatta eller till nyanlända. Om denna verksamhet blir för omfattande påverkas bostadsmarknaden för alla. Om fler människor får bostad via socialen blir köerna i det ordinarie utbudet längre. Boverket skrev i en rapport 2015: ”Det finns en risk att kommunernas sociala bostadsuthyrning börjar uppfattas som en indirekt bostadsmarknad. Om människor tror att de har större chans att få en lägenhet via socialtjänsten än genom att stå i bostadskön, får kommunen problem.”

Det finns alltså ett verkligt bekymmer värt att diskutera. Då gäller det också att vara klok med orden. Trelleborg bör ha en hög ambition med integrationsarbetet. Trelleborgsmodellen för att få folk i arbete och minska försörjningsstödet har fått mycket uppmärksamhet. Det tyder på att det finns tjänstemän som har förmåga att hitta fungerande lösningar, som ställer upp både krav och belöningar för den enskilda individen. I integrationsarbete ingår också bostäder. Att köpa husvagnar som SD föreslår (vilket enligt Petersén är en del av uppgörelsen med M och KD) är inte någon acceptabel lösning. Det riskerar att skapa permanenta mobila bostadsparker, en ny sorts utanförskapsområden. Vad det innebär för segregationen vet vi redan. Trots bostadsbristen är därför det rimliga att Trelleborg fortsätter med nuvarande sätt att fördela bostäder tills man har hittat någon annan modell som fungerar bättre.

Långsiktigt är Trelleborg och alla andra kommuner beroende av statens politik i migrations- och integrationsfrågor. Hanteringen av de ensamkommande med osäker identitet och ålder är på många sätt mycket olycklig. Det utdragna misslyckandet har också påverkat inställningen till flyktingar med asylskäl och kommunernas förmåga att ta emot dem. Men om det är någonstans generositet är en god utgångspunkt är det i att göra det bästa av Sveriges åtaganden vad gäller att ta emot människor som flytt krig eller förföljelse.

Trelleborg har genom åren tagit ett stort ansvar för flyktingar och ensamkommande. Belastningen på den kommunala ekonomin, trots statsstöd, kan inte negligeras. Sociala klyftor, polarisering i debatten och den politiska verkligheten speglar utvecklingen. Staten måste på sitt håll se till att Trelleborg och andra liknande kommuner får förutsättningar att klara integration, skola, trygghet och arbetsmarknad framöver. Kommunpolitikerna ska absolut göra klart att det blir svårt att lyckas om åtagandet blir för stort. Men Trelleborg måste ha som ambition att återfinnas högst upp på listan över de kommuner som faktiskt når goda resultat med att få nya och gamla människor i kommunen att fungera ihop.

Även om Sverigedemokraterna genom åren har pekat på ett par ömma punkter som andra har blundat för, betyder inte det att SD är rätt partner för att finna vägar framåt i ett verkligt integrationsarbete. Återfinns någon av dem i de sju punkter som SD har lovats genomföra? Finns det ett enda spår som handlar om att erbjuda möjligheter? Trelleborgarna har rätt att veta.