Låt oss ha 100 procent förnuftig elproduktion
Under helgen deklarerade Vattenfall att det statliga företaget mycket väl kan driva reaktorer efter 2040. Tyska Uniper utesluter inte nya kärnkraftverk i vårt land. Alltså de två stora spelarna inom svensk kärnkraft.
Det är glädjande besked för den svenska elproduktionen, svenska elkonsumenter och vår elintensiva industri. Och ja, för klimatet.
Till skillnad från de allra, allra flesta länder i världen är den svenska elproduktionen mer eller mindre helt fri från fossil elproduktion. Vattenkraften och kärnkraften har sett till att vi kunnat kombinera en fantastisk ekonomisk tillväxt samtidigt som de fossila utsläppen från elproduktionen har fasats ut. Ja, vi har – förvisso med unika förutsättningar – lyckats göra det som hela världen behöver göra framöver. Än mer så om världen i än högre utsträckning och med en än större världsbefolkning ska elektrifieras. Och ja, elektrifieringen utgör lösningen på klimatfrågan i de flesta sektorer.
Samtidigt har utvecklingen inom förnybara energislag som vind- och solkraft varit med om en fantastisk utveckling med fallande priser, det ska man inte sticka under stol med. På marginalen, framhöll Joakim Broman i en rapport från i våras, är sol- och vindkraft de billigaste sättet att tillföra ny fossilfri energi. Därför kommer dessa energislag att vara viktiga tillskott i elproduktionen framöver.
Sol- och vindkraften är dock oförutsägbara energislag. Det blåser inte alla dagar under året. Vissa dagar tittar inte solen fram mellan molnen.
Så länge det inte finns några sätt att lagra den el som produceras av vind- och solkraft under de tillfällen då de går på högvarv behövs planer- och reglerbar baskraft som kan garantera leveranssäker el. Inte heller räcker den svenska vattenkraften till som baskraft för att fullt ut täcka upp för ett bortfall av kärnkraftselen. Några planer på att bygga ut vattenkraften i fler älvar finns inte heller.
Denna självklarhet ställer till det för alla som drömmer om ett elsystem som är 100 procent förnybart. För vad ska vi göra den där kalla januaridagen när det minus 15 grader och både vindstilla och molnigt? Ska industrier och kontor stänga ner produktionen? Ska vi införa duschförbud? Eller ska tågen inte helt sonika gå under tiden då det är elbrist? Ska vi klimatstrejka?
Nej, antagligen hamnar vi då än oftare i en situation där vi importerar än mer el från våra grannländer länder. Hur ser deras energimix ut? I Danmark står kolkraften för 19 procent av elproduktionen. I Tyskland är siffran 35 procent (Förnuft och kärnkraft, Timbro).
Det är dessutom ödets ironi att de partier som ihärdigast propagerar för elbilar, elcyklar och nya höghastighetståg är den svenska kärnkraftens svurna fiender. Om vägtransporterna skulle elektrifieras skulle det kräva stora mängder leveranssäker el. Eller låt säga att svensk stålindustri lyckas med sina planer på att vara först med tillverkning av fossilfritt stål – HYBRIT, kallas projektet – ja, då all den energi som kom från kol behöva komma från elproduktionen. Hur ska den elen kunna garanteras årets alla dagar? Ingen vet.
Vi ska givetvis välkomna en marknadsmässig framväxt av förnybara energislag. Men 100 procent förnybart skapar stora problem. Låt oss i stället ha 100 procent förnuftig elproduktion. Som det ser ut i dag kommer både kärnkraft och förnyelsebart att behövas i framtiden för att Sverige ska fortsätta vara ett land med en elproduktion som hela världen avundas – både ut klimatsynpunkt och ekonomisk bemärkelse. Därför ska vi applådera beskeden från Uniper och Vattenfall.
