Kontanter på utgång

Men med utbredningen av produkterna försvann också en del av det som gjorde varje region och land unikt. Som turist är det ofta den lokala särprägeln som skänker den extra kryddan åt resan. Att på plats i Reykjavik finna Skyr i kyldisken gör att man känner den isländska kulturen ända ner i maggropen. När samma Skyr dyker upp i kyldisken på stormarknaden i Skåne är känslan inte densamma. Att få ett glas Marsala upphällt på uteserveringen i en gränd i en siciliansk bergsby är en smak- och doftupplevelse som får endorfinerna att slå volter. Flaskan man köper med sig hem har däremot en tendens att hamna på en hylla för att samla damm tillsammans med andra alkoholhaltiga minnesmärken.

Vissa produkter ska helt enkelt upplevas på plats. Men alla avvikelser från hemlandet är inte lika lätta att uppskatta eller förstå. Grekiska begränsade avloppssystem kan göra toalettbesöket extra besvärande. Brittiska lås som måste låsas upp med nyckel inifrån kan störa nattsömnen hos den brandsäkerhetsmedvetne.

Och så det där med betalningen. Olika länders kultur med dricks och prutning kan vara knepigt att hålla reda på. Det finns de som propagerar för att svenskar ska bli bättre med prutningen på hemmaplan – det är bara att hoppas att de inte får sin vilja igenom, få saker symboliserar civilisation så bra som det fasta priset.

Alla kulturskillnader är dock inte gamla. En del har uppstått i den digitala eran. Som det här med att lösa ut sig vid kassan. I Sverige är självscanning standard hos de större livsmedelskedjorna – och även snabbmatsrestauranger och den blågula möbelkedjan överlåter allt mer åt kunden. Det betyder också att betalkortet är en förutsättning för att göra rätt för sig. Även i de traditionella kassorna är kontanterna på utgång. Fråga det tyska par som laddat med gott om billiga svenska kronor i plånboken för att mötas av beskedet att i denna kassa gäller enbart kort. För en kontantälskande tysk är det ett omskakande besked, vad är det för land där den egna valutan bara tas emot i undantagskassor?

För svensken på Tysklandsvisit är upplevelsen den omvända. Att fylla en varuvagn för att nonchalant slänga upp Visakortet framför kassörskan i den lokala Sparbutiken är lika orutinerat som att försöka betala notan på det charmiga familjehotellet på något annat sätt än med eurosedlar.

Vem som har rätt kan man dividera om. Den svenska tron på tekniken är stark, rånrisken i butiker minskar och det är praktiskt att slippa kontanter. Samtidigt ökar känsligheten i betalningssystemen, när kommunikationen med banken inte fungerar blir det tvärstopp. För butiksägare, inte minst de allra minsta, är kostnaderna för maskinerna höga och avgifterna till kortbolagen tär på marginalerna.

Men det främsta skälet för att inte helt fasa ut kontanterna från restauranger och butiker är att underlätta för dem som fortfarande håller kontanterna för att vara det tryggaste betalningsmedlet. Som den turistande tysken.