Ledare

Klimatet behöver en fungerande utsläppshandel

Ledare Artikeln publicerades
Saknad klimatvän.
Foto: Anders Ahlgren/SvD/TT
Saknad klimatvän.

Hur ska vi förhindra klimatförändringarna? Frågan framstår allt mer som den viktigaste politiken har att besvara de kommande decennierna.

Samtidigt skulle man kunna säga att den är felställd. Vi vet nämligen hur klimatförändringarna kan hindras: genom att kraftigt minska utsläppen av klimatgaser.

En bättre, och samtidigt svårare, fråga vore kanske: hur ska vi förhindra klimatförändringarna utan att bli fattiga på kuppen? Det vill säga utan att fabrikerna, kraftverken och jordbruket slutar producera varor, elektricitet, värme och mat.

Även det problemet har dock ett svar. I den nya boken ”Emissions Trading: Fighting climate change with the market” från tankesmedjan Fores har redaktören Hanna Stenegren sammanställt texter om EU:s system för utsläppshandel, EU ETS. Här ges både en initierad historiebeskrivning, reformförslag och internationell utblick, bland annat mot Kina.

Själva grundidén med systemet är att utsläppsminskningar ska ske till lägsta möjliga kostnad. Industrier, kraftverk och företag tvingas köpa utsläppsrätter för varje ton koldioxid de släpper ut. Eftersom antalet utsläppsrätter minskar för varje år kommer de också att bli dyrare. Det innebär att det finns incitament att minska sina utsläpp, och att de som redan gjort det istället för att använda sina befintliga utsläppsrätter kan sälja dem på marknaden. Resurserna drivs därmed till de företag som lyckas bäst med sin omställning, och gör dem mer lönsamma. De som släpper ut mycket, och som inte ställer om, får högre kostnader och svårare att klara sig.

Det har hittills inte fungerat jättebra, framför allt därför att priset på utsläppsrätter varit för lågt. Tar man dessutom i beaktande att smutsiga kolkraftverk i central- och östeuropa tilldelas utsläppsrätter gratis, att EU ETS bara inkluderar knappt hälften av de totala utsläppen i unionen, och att bara ett fåtal länder har koldioxidskatter som ökar priset på utsläpp utanför handeln, då framstår kanske systemet som ett misslyckande.

Det är inte problem som går att vifta bort. Samtidigt kan de kanske förklaras som symptom på att både konstgjorda marknader och samarbete mellan länder är komplicerade saker. Förslag om en europeisk koldioxidskatt har tidigare röstats ned, och är tyvärr inte en framkomlig väg.

Trots de stora invändningarna har EU som helhet nått sina utsläppsmål i förtid. Och inför den handelsperiod som börjar 2021 finns stora reformer på plats, som redan fått priset på utsläppsrätter att stiga. Flera av förslagen kommer från svenska politiker.

Det talar för att EU ETS kommer att vara mycket viktigt de kommande åren. Om takten på de gröna investeringarna och klimatomställningen ska öka – vilket är en absolut nödvändighet om Paris-avtalets mål ska nås – räcker det inte med att göra klimatutsläpp dyrare. Ny teknik och innovation, drivkrafter för företag och stater att ställa om och system som styr resurserna dit de behövs, måste också till. Ska vi förhindra klimatförändringarna utan att bli ruinerade så behöver vi en fungerande utsläppshandel.