Klarar Ystad och Österlen välfärden?
Den kostnadsexplosion som väntar kommuner och landsting under kommande år har vi ännu bara sett en liten föraning av. Snabbt växande skatteintäkter från de egna medborgarna och generösa bidrag från staten har gjort att de ekonomiska resultaten i de flesta kommuner har varit relativt goda. Mycket talar för att det kommer att förändras under de kommande mandatperioderna. Styrande politiker kommer att ställas inför att effektivisera verksamheten rejält och/eller att höja skatten. Främst är det en åldrande befolkning och krympande andel människor i arbetsför ålder som förändrar den ekonomiska bilden framöver.
Kommunernas och landstingens egen organisation, SKL, konstaterade i sin senaste rapport i oktober 2017 att utvecklingen innebär ett dramatiskt skifte i förutsättningarna för att finansiera ökade behov av välfärdstjänster. SKL meddelade lakoniskt att ”det kommer inte att gå ihop”. Om ett par veckor kommer nästa rapport, men budskapet lär inte ha förändrats.
Förändringen pågår samtidigt som lönerna för offentliganställda, exempelvis sjuksköterskor och lärare, kommer att fortsätta att stiga snabbare än för de flesta andra på arbetsmarknaden. Kommuner och landsting pressas därmed ekonomiskt på flera sätt. De kommer dessutom att få ta stort ansvar för utbildning av nyinvandrade och helt avgörande är att de människorna kommer i reguljära arbeten. Hårt subventionerade jobb och kommunala praktiktjänster ger sysselsättning och bästa fall nyttig erfarenhet, men inte skatteintäkter.
De landsting och kommuner som redan under de gångna åren har haft svårt att klara resultatet på den sista redovisningsraden har en mycket mörk framtid för sig. Massiva ytterligare stödinsatser och omfördelningar genom illa fungerande utjämningssystem kommer att bli nödvändiga för att hålla dem under armarna. Trots stora bidrag har en del kommuner redan i dag direkt skadliga skattenivåer. I sydöstra Skåne varierar kommunernas ekonomiska hälsa, men även till synes välmående Ystad har en hög belåning som innebär en viss risk. Det finns förvisso tillgångar att omsätta – som en kommersiell hotellfastighet – men i fel ekonomiskt läge kan även det värdet förändras i sydlig riktning. En lånefinansierad handbollsarena har tyvärr alltid ett begränsat marknadsvärde.
Att slå ihop kommuner är en mycket svår fråga att driva som lokalpolitiker. Det är helt enkelt ingen valvinnare, inte minst eftersom många väljare – inte utan fog – oroar sig för att sammanslagningar leder till att en huvudort blir vinnare och övriga blir förlorare. Att finna trovärdiga lösningar på det är en av de svåraste uppgifterna för den som ser att de gamla småskaliga strukturerna inte räcker till. Därför är det inte troligt att den kommer att få något större utrymme i årets valrörelse, trots att många är medvetna om att dagens kommungränser inte är anpassade efter kommande behov.
Tanken på en Österlen kommun kommer sannolikt knappast att genomföras under andra omständigheter än att en akut ekonomisk kris framtvingar det och då från statligt håll. Det är svårt att se någon politiker som i dag har förmågan att få med sig folket på en vision om ett starkt enat sydöstra Skåne. Man kan enkelt föreställa sig hur debatten om vem som drar det kortaste strået i en sådan förändring skulle dominera över tankar om hur helheten kan kunna fungera bättre för alla.
Men politikerna i kommunerna i sydöst måste ändå i den kommande valrörelsen ge svar på frågorna hur de ska kunna garantera sina invånare att kvaliteten i kärnverksamheterna når den nivå som medborgarna har rätt att förvänta sig och att tjänsterna finns tillgängliga när de behövs. Det ska de klara av att leverera även när lågkonjunkturen slår till och vinterkylan åter drar in över kusten.
Kan de lova det utan att darra på manschetterna?
