Kan Alliansen rädda skånsk sjukvård?
Allians för Skåne stärkte sin position efter valet och har presenterat en plan för att ta över styret från Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Någon egen majoritet har inte Alliansen, men Carl Johan Sonesson (M) och hans alliansvänner drog nog ändå en lättnadens suck över att SD inte gick ännu starkare fram i valet.
Av de 15 mandat som Socialdemokraterna och Miljöpartiet tappade gick sju till SD, sex till Alliansen och två till Vänsterpartiet. Alliansen samlar därmed 62 av 149 mandat, de tre rödgröna 57 och SD 30. Balansen inom Alliansen förändrades också, där C, KD och L tillsammans har 28 mandat mot Moderaternas 34. Moderaterna blir mindre dominanta inom Alliansen och det gör att de övriga kommer att ha högre svansföring i de interna förhandlingarna, vilket man inte ska underskatta betydelsen av.
Miljöpartiet som under flera mandatperioder spelat en avgörande roll för att få ihop ett styre – både tillsammans med Alliansen och med Socialdemokraterna – har nu fått en biroll. Möjligen kan MP trösta sig med att opposition är en enklare position för att elda upp väljarnas entusiasm inför det egna partiet.
Situationen i Region Skåne påminner om den i riksdagen. ”Regeringsbildandet” är dock inte ett problem på samma sätt. Låsningarna kring SD är inte lika hårda i regionen, eftersom deras representanter finns med längs hela beslutsvägen, i både regionstyrelse (regering) och i regionfullmäktige (riksdag).
Det hindrar inte att svårigheterna är stora för den som ska styra i minoritet, med flera oppositionspartier emot sig. Alliansen måste få igenom budget och skattesats. Och de måste förhandla med övriga partier om hur nämnder ska organiseras och platser fördelas. I inget av fallen kommer Socialdemokraterna eller Sverigedemokraterna att lägga sig platt.
Socialdemokraterna och nuvarande regionstyrelseordförande Henrik Fritzon, förordar en blocköverskridande lösning, men Alliansen är inte särskilt sugen på att inleda ett allt för djupgående samarbete med S.
”Har man ingen egen majoritet har man skyldighet att diskutera med alla” som Carl-Johan Sonesson uttrycker det i en intervju med SR P4 Malmöhus.
Den stora frågan är vad de kommande fyra åren kommer att innebära för skåningarnas sjukvård och kollektivtrafik. Klarar ett nytt styre av att hantera den personalbrist som blossar upp i akuta kriser på olika håll? Ett allvarligt symptom är situationen på ortopedin i Ystad, där alla sjuksköterskor sade upp sig i protest.
Alliansen har redan lagt ett förslag till omorganisation som bland annat innebär att de enskilda sjukhusen ska få egna styrelser. De regionala nämnderna, som Kryh med Ystad Kristianstad och Hässleholm, ska läggas ner enligt förslaget.
Tanken med lokal styrning är god och säkert efterfrågad av många. Men som alla också vet, organisationsförändringar kan se bra ut i Power Point-presentationen, men inte alls ha avsedd effekt i verkligheten. Kommer man inte åt de grundläggande problemen är risken uppenbar att man bara flyttar runt dem eller skapar nya. Något magiskt trollspö är alltså inte en ny organisationsplan, den måste ges rätt innehåll.
Bristen på personal med rätt kompetens inom vården, växande vårdbehov med fler äldre, köer till ungdomspsykiatrin och andra vårdområden, en kollektivtrafik som inte orkar med det ökade trycket, ett sviktande skatteunderlag i Skåne där de nya medborgarna saknar jobb och rätt utbildning, är besvärligheter som ett nytt styre måste lösa efter bästa förmåga.
Det som ändå kan skapa förhoppningar om att bygga nytt och bättre är den uppenbara potential som Skåne har i kraft av sin attraktivitet, den geografiska placeringen, den fina högre utbildningen, den goda forskningskapaciteten och en stor mängd framstående företag inom både teknologi och medicin. Kan Alliansen lyckas med att omvandla det till att lyfta även den offentliga sektorn kan det på sikt ge både nöjdare anställda och invånare i Region Skåne.
