Ledare

Jong-Un är Kinas bov

Ledare Artikeln publicerades

Den nordkoreanska regimen har länge avfärdats av många som ett skämt. Dessvärre har skämtet blivit blodigt allvar.

När Nordkorea i helgen provsprängde en vätebomb var det bara en i raden av regimens uppvisningsaktiviteter i krigskonst. Även om det går att simulera en dylik provsprängning i avsikt att få omvärlden att tro att man har större kapacitet än vad som egentligen är fallet, är det en rimlig slutsats att Nordkorea är nära sitt mål att kunna sätta in kraftfulla atomvapen mot sina fiender – Sydkorea, Japan och USA.

I världens fördömanden av Nordkoreas provokationer sticker den svenska utrikesministern Margot Wallströms ut. Som medlem i säkerhetsrådet hade man kunnat förvänta sig att Sverige riktar sin kritik tydligt mot den part som skjuter upp missiler över Japan, hotar att angripa Guam och provspränger vätebomber. Men Margot Wallström är nu inte sådan. Hon letar i stället efter andras ansvar för den uppkomna situationen – i detta fall USA:

”Kom ihåg att för Nordkorea är det här existentiellt. De stärker sin kapacitet samtidigt som de avser att stärka sin förhandlingsposition. Men vi måste hitta en väg, och det gör också säkerhetsrådet, som innebär att man talar med varandra och att man faktisk åstadkommer avspänning i stället för att trappa upp den här situationen ytterligare.”

”Framåt är enda vägen dialog, faktiskt. Vi måste åstadkomma en situation där man kan tala med varandra.” (Godmorgon Världen)

Utrikesministern tycks lägga stor vikt vid att försöka förstå Nordkoreas brottsliga regim och att hitta en annan part som har lika stort ansvar för det akuta kärnvapenhotet – USA. Det är en helt orimlig bedömning av läget och även om man ska försöka undvika att dra paralleller till andra världskriget, är det inte utan att Neville Chamberlains naiva syn på Adolf Hitler dyker upp i tankarna.

Mer rakt på sak är Anders Fogh Rasmussen, tidigare dansk statsminister och generalsekreterare i Nato. Fogh Rasmussen twittrade att : ”Kina måste sluta söka det bästa av två världar och till slut ta steg för att isolera Jong-Uns regim”.

Det är precis vad FN:s säkerhetsråd också måste göra. Regimen i Peking har länge fungerat som Nordkoreas allierade och Kina vill absolut inte släppa denna buffert mot Sydkorea och USA. Men i en accelererande kris, där ett scenario är att Nordkorea skjuter missiler mot Guam, den Bornholmsstora ö där USA har militärbaser med både flotta och flygvapen, är det enbart Kinas president Xi Jinping som kan agera broms. Om Kina någon gång ska lägga sig i andra nationers intressen så är det nu – eftersom det så tydligt också ligger i Kinas intresse. Den galne grannen är inte längre en säkerhetszon mot USA och Nato, utan ett hot mot världsfreden och den kinesiska befolkningen.

Om Kina inte är berett att agera resolut mot Kim Jong-Un, är risken stor att krisen förvärras för varje dag som går. Det går inte att förvänta sig att världsfreden ska tryggas genom dialog med en massmördare med fingret på avtryckarknappen till kärnvapenmissiler, det borde en svensk utrikesminister inse.