Annons

Johanna Nylander: Johanna Nylander: Tullkriget ger dyrare matkasse

Tullar gör alla fattigare. Det kan svenska konsumenter snart komma att märka mer av.
Johanna Nylander
Publicerad 22 april 2019
Johanna Nylander
Detta är en personligt skriven text i Trelleborgs Allehanda. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Johanna. Nylander
Johanna. NylanderFoto: Johan Folin

Det senaste året har ett tullkrig mellan EU och USA tagit fart. Förra året införde USA tullar på stål och aluminium mot EU, och EU svarade med strafftullar på bland annat bourbon, jordnötssmör och motorcyklar. Nu riskerar listan att bli längre. Bakgrunden är att både USA och EU har subventionerat inhemsk flygplansindustri där de stora bolagen Boeing och Airbus har gynnats på sina respektive hemmamarknader. Världshandelsorganisationen WTO bedömer hur stor den ekonomiska skadan är, och tullarna kan införas för att kompensera för den uppskattade handelsförlusten.

USA har flaggat för nya tullar på varor som ost, vin, och lax, och EU har svarat med att hota om tull på varor som kaffe, frukt och choklad. Båda listorna är långa och detaljerade, och även om den ansvariga kommissionären, svenska Cecilia Malmström, hoppas på att tullarna aldrig blir av, finns det en överhängande risk att de trots allt införs.

Annons

Det vore synd. Tullar är nämligen politik i sin sämsta form, en sorts fördelningspolitik som man själv får betala. I det här fallet handlar det alltså om två stora handelsregioner, USA och EU, som båda har subventionerat varsin flygplanstillverkare. Resultatet blir att EU vill göra amerikansk choklad dyrare för att USA har gett skattepengar till Boeing. Logiskt? Nej, faktiskt inte det minsta.

Tanken bakom tullar är att straffbeskatta varor från länder som konkurrerar på andra villkor, men det är ett straff som i minst lika hög grad drabbar inhemska konsumenter och importerande företag. Tulltarifferna ger kanske en rättvisa på pappret, men inte ens för exporterande företag är mottullar garanterat bra. Den amerikanska tillverkningsindustrin drabbades av högre priser efter att landets tullar gjorde europeiskt stål och aluminium mycket dyrare för dem att köpa.

I Hans Alfredsons barnvisa om att byta grejer är det en leksaksbil som byts till en rostig skruv som byts mot en cykelpump som byts till en morakniv. Lite så är det att läsa tull-listorna med varor som kommer bli dyrare. Det är sesamolja och apelsinjuice som byts mot äpplemos och chokladmjölk som byts mot porslinsfat som byts mot handväska.

Fungerande handel över landsgränser säkerställer att jordens resurser används på bästa och mest effektivast sätt. Därför borde inte svaret på andra länders tullar eller branschsubventioner vara att straffbeskatta sin egen befolkning, utan jobba för så få handelshinder som möjligt. En ensidigt öppen handelsväg är bättre än två stängda. Handelsavtal för gemensamma standarder och att se till att de produkter som importeras är säkra är viktigare än att hålla rättvisa tulltariffer. Det skulle också gynna privatimport och göra det lättare för exporterande småföretag. Det är nämligen inte så dumt att byta grejer med varann.

Johanna Nylander

Annons
Annons
Annons
Annons