Ledare

Johanna Nylander: Ställ inte svältande barn mot städjobb

Gästkrönika Artikeln publicerades
Johanna Nylander
Foto: Johan Folin
Johanna Nylander

De flesta hotellkedjor har dem, de uppfordrande skyltarna.

Vanligast är kanske att gäster uppmanas hänga upp handduken på en krok och signalera att man inte vill ha den bytt till dagen efter för att spara på tvätt, men de kan också handla om hur ofta lakan byts, att inte ta för mycket kött på frukostbuffétallriken, eller att avstå städning till förmån för välgörande ändamål. En större hotellkedja går till och med så långt att de kräver att gästerna skall anmäla i receptionen om de vill ha sitt rum städat. I utbyte skänker kedjan tio kronor till utsatta barn i världen.

Skyltarna är ofta en del av ambitiösa hållbarhetsarbeten, drivna med goda intentioner, och där effektiviseringar blir till välgörenhetsprojekt som hotellkedjorna sedan kan skryta om för sina kunder. De flesta större företag bedriver någon sorts arbete kring socialt ansvarstagande och det är bra, men hos just hotellkedjorna verkar det som att ansvaret i princip alltid hamnar hos gästerna. Det är hotellgästen som skall välja det klimatsmarta alternativet till frukost, torka sig med fuktig badhandduk efter morgonduschen dag två och avstå städningen för att världens barn skall räddas.

Det lätta skuldbeläggande som hotellkedjorna sysslar med genom skyltkampanjerna är en sorts nudging, en knuff för att gäster skall göra till synes bättre val, men de balanserar på gränsen mot en helt usel symbolpolitik. När städningen kan väljas bort fylls städpersonalens arbetsdag med osäkerhet och timmarna skärs ned när färre rum ska städas varje dag och ger större arbetsbörda vid utcheckning. Samtidigt som hotellen kan tjäna betydligt mer i effektiviseringar än den symboliska tian som skänks till välgörande ändamål. Som ovan gäst kan man också tveka inför receptionspersonalens bemötande om man av olika anledningar vill prioritera städning framför småpengar till utsatta barn.

Hotellen är givetvis fria i att sätta sina egna villkor, men det finns något tidstypiskt i att låta enkla symbolfrågor bli ett tecken på godhet. I servicebranschen har det blivit som en omvänd sämsta sortens dricks, en jakt mot att spara på så mycket som möjligt i stället för att dricksa så mycket som möjligt. Effektiviseringar borde leda till lägre priser eller högre kvalitet, det är utmärkta värden i sig. Det borde inte vara kundernas uppgift att styra över personalens arbetsmiljö, det är arbetsgivarens ansvar att se till att den är god.

Långsiktigt hållbarhetsarbete är inte symbolpolitik eller skyltuppfordringar. Det är att skapa affärsmodeller som är lönsamma på sikt, som vårdar personal som vill stanna kvar, och får återkommande kunder. Det är helt enkelt att göra bra affärer. Marknadsaktörernas uppgift borde inte vara mer komplicerad än så, och det gäller faktiskt hotellkedjorna också.

Johanna Nylander