Ledare

Johanna Nylander: Skitåret som varit

Ledare

Det är svårt att minnas 2015 som någonting annat än ett riktigt skitår med skarpare säkerhetspolitiska hot, krig, terror och stängda gränser.

Artikeln publicerades 4 januari 2016.

Flera års strävan efter öppenhet, europeisk integration och en friare värld har mötts av en backlash som kommer ta år att arbeta sig förbi. I dag börjar id-kontrollerna på Öresundsbron att gälla, med reella ekonomiska effekter på hela Skåne.

2015 utmärktes av en regering som hade svårt för samtiden. Sällan har en statsminister varit så osynlig medan landets ministrar gått i konflikt med varandra. Testballonger med ogenomtänkta förslag har gått ut från departementen, Miljöpartiet verkade vara både regerings- och oppositionsparti. De största reformerna som genomförts är inte att skapa nytt eget innehåll, utan att dra tillbaka de skattesänkningar för unga och i tjänstesektorn som den förra alliansregeringen genomförde.

Under året har det funnits ett genomgående politiskt tema av ansvarslöshet. Få partier, politiker och ministrar har velat stå upp för, och ta ansvar för besluten som de fattat. Det har varit lätt att skylla på någon annan, på yttre omständigheter eller bara strunta i att bemöta kritik.

Miljöpartiet har skyllt på Socialdemokraterna, Socialdemokraterna på Alliansen och Alliansen har skyllt på Sverigedemokraterna för att kunna strunta i sin annars viktiga oppositionsroll. Inget parti har velat ta ansvar för förtroendet väljarna har gett dem, och man har skyndat igenom beslut utan att göra en ordentlig konsekvensanalys eller stå för politiken man egentligen för.

Decemberöverenskommelsen föll i samband med att KD valde Ebba Bush Thor till partiledare och partiets stämma röstade emot den. Men alliansoppositionen har inte förändrat något i praktiken. De har lagt ner sina röster när de verkligen skulle ha behövts, och själva bara föreslagit mjukisändringar av regeringens förslag. Kanske är man orolig för konsekvenserna av ett extraval, men i stället håller man sig vid sidan av och tittar på i tysthet.

Denna sidlinjepolitik skapar inte bara dåliga beslut. De urholkar förtroendet för demokratin, och det är en usel ledarstil. Som att fatta drastiska snabba beslut utan att lyssna på experter eller att skylla ifrån sig på sina kollegor. Om det är det något jag önskar mig inför 2016 är det politiker som vågar stå för sina beslut, förklarar varför och tar på sig ansvaret även när det är obekvämt.

Jag ville minnas 2015 i positiva ordalag. Som året den absoluta fattigdomen gick under 10 procent i världen, att barnadödligheten minskade och att färre dör i smittsamma sjukdomar. Eller att vi fick se Pluto i närbild, att de coolaste hjältarna på film var kvinnor och att Sverige har ett fantastiskt civilsamhälle med frivilliga som arbetat dag och natt för att ta emot flyktingar.

Men alla dessa positiva saker har hänt trots politiken, inte tack vare.

Fakta

Johanna Nylander

är liberal debattör och ansvarig för samhällsfrågor på Dataspelsbranschen.

Visa mer...