Ledare

Johanna Nylander: Posten ska inte öppna paket

Ledare Artikeln publicerades
Johanna Nylander
Foto: Bjorn Mattisson bjornfotograf.se
Johanna Nylander

Posten är en av de samhällsinstitutioner som förändrats drastiskt det senaste åren med många klagomål som följd.

Brev delas inte längre ut nästa dag, paket försvinner titt som tätt och de avgifter Postnord satt på egenimporterade småförsändelser är skrattretande oproportionerliga.

Det går inte längre att lita på att något kommer fram som ”ett brev på posten”, och i landets större städer har det vuxit fram alternativa logistiktjänster för att skicka och ta emot varor.

Det är bra att Postnord utmanas, men samtidigt måste staten som största ägare ta sitt ansvar och se till att styrningen av brev och pakettjänster inte försämras utan kan följa med i en allt mer global värld. I takt med att vanliga pappersbrev i större omfattning hanteras digitalt blir det större efterfrågan på att kunna skicka varor. För miljön och för landets ekonomi behöver det kunna hanteras så effektivt som möjligt.

Samtidigt måste posthemligheten fortsätta hållas. Postanställda ska inte ansvara för vad som skickas, och de har ingenting att göra med vad för innehåll det finns i brev och paket. Att som regeringen föreslår att lätta på tystnadsplikten hos postanställda för att lättare stoppa narkotika som skickas, må vara en god intention men är ett förslag i fel riktning. Den postanställda som själv inte har rent mjöl i påsen får en legitim ursäkt att stoppa brev och paket de inte har att göra med, inte minst eftersom narkotika kan se ut lite hur som helst. Posthemligheten är inskriven i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, och den ska skydda mot alla former av godtyckligt ingripande.

Det ska gå att lita på hela kedjan när man skickar ett brev eller ett paket. Brott ska inte belastas budbäraren och det är bra att postpersonalen inte får lov att bry sig om brevens innehåll.

Tullen borde i stället vara den instans som kontrollerar så att inga olagliga varor passerar landets gränser och som kan prioritera de åtgärder de bedömer ha bäst effekt. Det finns mycket man kan säga om narkotikabekämpning, men det måste finnas bättre sätt att ta hand om verkliga problem än att det ska ses som en så viktig del att få bort småförsändelser att postpersonal ska bryta mot sin tystnadsplikt.

Det är bra för samhället att fler vill skicka paket. För privatpersoner är posten fortfarande det logistik-alternativ som är mest överkomligt och finns i hela landet, och det är viktig infrastruktur att hålla. Enkla privatpaket är en förutsättning för en fungerande andrahandsmarknad. Med ökade kostnader och leveranser som inte kommer fram som de ska äts marginalerna snabbt upp om man vill sälja vidare småsaker via Blocket eller Tradera jämfört med att köpa nytt i butik.

Det politiska målet med Postnord borde bara handla om en sak; att snabba och enkla leveranser återigen blev synonymt med ”som ett paket på posten”.

Johanna Nylander