Annons
Ledare

Johanna Nylander: Designa för alla

Att designa tillgänglighet för alla och att anpassa det offentliga rummet för så många som möjligt borde vara en självklarhet. Smarta medvetna designval inkluderar, och en lite högre kostnad i början kan löna sig i längden.
Gästkrönika • Publicerad 28 juni 2019 • Uppdaterad 30 juni 2019
Detta är en ledarartikel som uttrycker Trelleborgs Allehandas politiska linje. Trelleborgs Allehanda verkar på ledarplats för humanistiska värderingar och fri ekonomi. Tidningens politiska etikett är liberal.
Foto: Bjorn Mattisson bjornfotograf.se

Man behöver inte själv ha ett funktionshinder för att förstå att alla designval inte är genomtänkta.

När jag varit föräldraledig och gått runt med barnvagn på stan har jag varit tacksam för alla rullstolsramper, självöppnande dörrar och stora handikapptoaletter med plats för både vagn och skötbord. Det har varit ett tillfälligt besök med fyra hjul som andra har som vardag. Jag har kunnat gå iväg från vagnen nån sekund och trycka på svårplacerade dörröppningsknappar, har kunnat hantera något enstaka trappsteg på egen hand, och kan komma tillbaka utan vagn om jag velat in i otillgängliga butiker eller lokaler.

Annons

Det är tyvärr orimligt att göra allt tillgängligt för alla alltid, och ibland får man kompromissa, erbjuda en hjälpande hand och göra det bästa av situationen. Men designar man nytt, inte minst när det är finansierat av skattemedel eller när det tas nya politiska beslut, bör alla vara målgrupp, och avsteg från den principen ska vara medvetna val.

Ett exempel på när man inte tänkt till är Skånetrafikens Pågatåg där man placerar djur i samma vagn som barnvagnsplatserna. Som att det inte finns småbarn, föräldrar eller anhöriga med allergier. Skånetrafikens lösning på problemet är inte att erbjuda alternativa platser eller flytta djuren till någon annan vagn, utan att be allergiker ”ta en allergitablett” före avgång. Knappast ett besked som lugnar en astmatiker som behöver åka långt.

Lika ogenomtänkta är de sugrörsförbud som föreslås runt om i världen som dellösning på plastkonsumtionen. Böjbara plastsugrör är överlägsna i funktion jämfört med alternativa material och en nödvändighet för många att kunna få i sig dryck på egen hand. En miljöpolitisk symbolfråga har fått bli viktigare än alla människors möjlighet att äta. Slänger man dessutom plastsugrören på rätt sätt är deras miljöpåverkan snarast försumbar.

Politiker måste sluta att försämra tillgängligheten när nya beslut tas, och samtidigt arbeta för mer inkluderande design. Sugrör kan liksom tekniska sidospår ses som småsaker, men för några gör de att vardagen går ihop.

Videosamtal har i stort sett ersatt gamla bildtelefoner för döva. Röststyrning kan vara en stor hjälp för synskadade, och i dagens smarta mobiler finns flera hjälpmedel inbyggda som tidigare krävde separata apparater. Att ge användaren möjlighet att anpassa digitala tjänster, att det räcker med en hand för att använda en ny pryl, och att se till att det finns flera sätt att ge input och att inkludera funktionsvariation redan i designprocessen är bra steg på vägen. Det är en lika viktig ingrediens i politiska beslut.

Johanna Nylander är liberal samhällsdebattör.

Johanna Nylander
Annons
Annons
Annons
Annons