Ledare

Johanna Nylander: Barn ska inte vara politiska redskap

Gästkrönika Artikeln publicerades
Johanna Nylander.
Johanna Nylander.

Det är vuxna som måste fatta politiska beslut. Barn kan och ska inte ställas till svars för sina idéer på samma sätt som om de vore vuxna.

I Sverige är rösträttsåldern 18 år. Det är vid 18 man blir myndig, får rösta, och inte längre i lagens ögon räknas som barn. Det finns några andra juridiska åldersgränser, som för när man måste bära cykelhjälm, får köpa alkoholhaltiga drycker, tjäna egna pengar, sterilisera sig eller kan hållas ansvarig för brott, men 18 år är den genomgående myndighetsåldern. Vid 18 år kan man dessutom bli invald i riksdagen och stifta landets lagar.

Myndighetsåldern är inte perfekt. De flesta 17-åringar har någon gång önskat att de var lite äldre, andra att de fick räknas som barn lite längre. Men det är den gräns som finns, och det är ur ett politiskt perspektiv viktigt att skilja på barn och vuxna. Vuxna är myndiga att fatta beslut och ta ansvar för dem. Barn ska inte krävas på det ansvaret.

Därför är det både dumt och oansvarigt att sänka rösträttsåldern till 16 år, och att låta barn spela en roll som opinionsbildare gentemot politiker. Det är inte rättvist mot barnet, och det är inte rättvist mot den politiska debatten. Barn skall givetvis kunna tillfrågas i sakfrågor som berör dem, och kunna vara delaktiga i beslut, men enskilda barn skall inte ställas gentemot vuxna i politiska frågor, för de har inte samma ansvar över besluten som tas.

Många unga bygger sitt politiska engagemang i sena tonåren. Det är bra för den demokratiska framtiden och det förtjänar respekt. Men innan man blir vuxen ska man också få ha tid och utrymme att testa idéer och åsikter som man inte ska behöva ställas till svars för som en vuxen. Det är vuxenvärldens ansvar att se till att det utrymmet finns, men då kan man inte samtidigt sätta unga mot vuxna i politiska debatter, eller ge 16-åringar mandat i politiska beslut. I bästa fall kan pålästa 15-åringar lyfta fram viktiga frågor. I sämsta fall fördummas det offentliga samtalet för att passa barns nivå, och makthavare som måste prioritera med ekonomi och gemensamma resurser riskerar utmålas som onda om de gör barn besvikna. Det går inte att kritisera barn och unga som inte behöver ta ansvar på samma sätt som man kan utkräva vuxna på svar, och det är egentligen något bra. Barn ska få vara just barn tills de är myndiga.

Demokratiutredningen som kom för ett par år sedan föreslog just sänkt rösträttsålder, och politiker från flera partier har gång på gång velat införa försök till kommunvalen. Men rösträtt är makt, och valresultat leder till konsekvenser som vuxna människor måste kunna ta ansvar för. Den svenska demokratin behöver fler personer som kan ta ansvar, för landet, för våra gemensamma resurser och för framtida beslut. För det krävs det vuxna som kan säga nej när det behövs, och ibland till och med göra barn besvikna.

Johanna Nylander