Ledare

Johanna Nylander: Antibiotikaresistensen angår alla

Gästkrönika Artikeln publicerades
Johanna Nylander
Foto: Johan Folin
Johanna Nylander

I skuggan av klimatdebatten har FN kommit med en rapport som tar upp den allt vanligare antibiotikaresistensen.

Prognosen är allvarlig. Om bara 30 år beräknas antibiotikaresistens bli en vanligare dödsorsak än cancer, och miljontals människor kan stå utan bot för vanliga sjukdomar som lunginflammation och andra infektioner.

Det krävs att forskningsvärlden ständigt tar fram nya antibiotikasorter för att ha något att ta till när bakteriestammarna inte längre svarar på gamla. Multiresistenta bakterier blir tyvärr allt vanligare, och i Sverige har framför allt nyfödda och äldre drabbats hårt av att det inte funnits antibiotika som hjälpt. Vården jobbar med allt stramare riktlinjer för när antibiotikabehandling bör tas till, och när det är bättre att ta ett par extra doser smärtstillande och vänta ut att infektionen skall passera av sig själv, allt för att undvika att resistens utvecklas.

De allmänna vaccinationsprogrammen, förbättrad handhygien och arbete för att säkra tillgången på rent vatten är små men effektiva medel för att förhindra att infektioner uppstår från första början. Men när de väl är framme kan antibiotika vara livräddande.

I kampen mot antibiotikaresistensen är det inte bara sjukvården som spelar roll, utan man måste också se till jordbruket. I många andra delar av världen ger man antibiotika till djur i förebyggande syfte för att slippa sjukdomar utan att ta hänsyn till resistensrisken. Sverige är tillsammans med Norge och Island bland de bättre länderna i världen på att hålla den här formen av antibiotikabruk nere, och det är därför vettigt att välja svenskt kött till grillen i sommar. Men en annan del av jordbrukets påverkan är när gödsel görs från djur som antibiotikabehandlats. Dynga är effektivt gödsel men måste hanteras rätt.

Sverige har rätt bra lagstiftning för att stävja antibiotikan i lantbruket, och sjukvården har i sin tur hårda riktlinjer att jobba efter. På EU-nivå har reglerna blivit bättre, delvis tack vare hårt arbete från svenska parlamentariker som Marit Paulsen och Fredrick Federley. Men mer arbete behöver göras.

Liksom klimatet inte kan räddas av att enbart Sverige håller sig till låga utsläppsnivåer eller slutar använda plastsugrör, så stannar inte multiresistenta bakterier vid landsgränser. Det krävs globala insatser och internationella överenskommelser för att hejda utvecklingen. Rent vatten, minskad slentriananvändning av antibiotika i vården världen över och att fasa ut vissa antibiotikasorter helt från jordbruket är viktiga åtgärder, och där spelar EU en stor roll som kravställare och förhandlare med omvärlden. Antibiotikafrågan är en av de viktigaste frågorna Europaparlamentet kan påverka. Den 26 maj är det val, och det är just de frågor som Sverige inte kan lösa själva som borde få störst plats i valrörelsen.

Johanna Nylander