Ledare

Inga fördelar med ett friår

Ledare Artikeln publicerades
Foto:Henrik Montgomery/TT

Sveriges vice statsminister vill att vi jobbar mindre. Isabella Lövins utspel bör få välfärdsekonomerna att darra av skräck.

Det är i en intervju med Dagens Nyheter som språkröret Isabella Lövin dammar av Miljöpartiets gamla idé om friår. Skälet är den psykiska ohälsan. Friåret minskar stressen och gör oss friskare, lyder språkrörets medicinering: ”Miljöpartiet och regeringen pratar ofta om ekologisk hållbarhet. Vi måste också tänka på den inre hållbarheten.” (DN 24/1).

Men Lövin har fel om nyttan med friåret – både mänskligt och ekonomiskt.

Mänskligt mår vi inte bättre av att vara lediga under en längre period. Friåret har redan prövats. Och enligt en studie från Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, IFAU, var ett års paus från ekorrhjulet ingen mirakelkur.

IFAU har kikat på försöket med friår som bedrevs i tolv kommuner mellan 2002 till 2004. Studien bygger på en jämförelse mellan arbetsbefriade och personer som sökte friåret, utan att få det. Någon skillnad i gruppernas sjukfrånvaro hittades aldrig. Friåret bidrog inte heller till att förlänga arbetslivet. De som fyllt 60 år och som fick ledigt gick tvärtom i pension tidigare. Man vänjer sig vid att inte behöva ställa morgonklockan.

Ekonomiskt var friåret lika misslyckat. Friårslediga fick en sämre löneutveckling när de väl återvände till arbetslivet. Månadslönen blev i genomsnitt 600 kronor lägre, jämfört med den andra gruppen. Den troliga förklaringen är sjunkande produktivitet och att arbetsgivare hellre belönar de som visar resultat.

Fördelen med friåret var att vikarierna kom i arbete. Enligt IFAU minskade friårsvikarierna sin tid i öppen arbetslöshet, eller i arbetsmarknadspolitiska program, med 23 dagar under året som följde efter vikariatet. Men i dagens starka konjunktur blir det perspektivet mindre viktigt. Det stora gisslet på arbetsmarknaden är den växande gruppen långtidsarbetslösa med låga kvalifikationer.

Arbetslösa med gymnasieutbildning och goda språkkunskaper hittar oftast ett nytt jobb, utan särskilda åtgärdsprogram. Däremot är kostnadskrisen i kommunerna monumental. Åldersgrupperna som inte bidrar till skattekraften genom sysselsättning växer så det knakar. Antalet äldre i behov av omsorg ökar. Andelen yngre som arbetar minskar.

Tillsammans med utgifter relaterade till flyktingkrisen skapar det ett finansieringsgap i välfärden på 47 miljarder kronor fram till 2020. Det är drygt fem miljarder mer än statens årliga anslag till rättsväsende och polis, eller nästan dubbelt så mycket som kostnaden för barnbidragen under ett år.

Den enda motmedicinen till fortsatta skattehöjningar? Varje arbetad timme måste bli mer produktiv. Välfärden tvingas också bli tuffare i sina prioriteringar.

Isabella Lövins utspel om betald ledighet sker mot bättre vetande.