Magnus Ehrenberg: I Tyskland är ungdomar en bristvara
I dagarna kom officiella siffror från EU rörande arbetslösheten i medlemsländerna. Som boende i Skåne och Tyskland är det intressant att jämföra siffrorna. Vad gäller den totala arbetslöshetssiffran ligger Sverige med 6,3 procent lite över EU:s genomsnitt medan Tyskland ligger bäst till 3,4 procent. När det gäller ungdomsarbetslösheten blir skillnaden dock markant. Sverige har en ungdomsarbetslöshet på 17 procent och är ett av EU:s sämsta länder medan Tyskland med 6 procent är Europabäst. Nu är detta inte bara till fördel för Tyskland. Landet börjar få brist på arbetskraft och framförallt är det unga människor som sökes.
Hur kan då skillnaderna vara så stora i två länder som ligger så nära varandra? Orsakerna lär vara flera men framförallt ser jag två: 1) I Tyskland finns det fortfarande en mycket utpräglad kultur att man så snart som möjligt ska ut i arbetslivet och göra rätt för sig. De flesta politiker undviker att satsa på ”sysselsättningsskapande åtgärder” (vilket man för övrigt inte kan översätta till tyska) och kortsiktiga åtgärder i form av ”paket”. Istället skräddarsyr man utbildningar tillsammans med näringslivet. Det tyska utbildningssystemet är en delstatsfråga och förbundsregeringen i Berlin har mycket lite att säga till om här. 2) Det så kallad lärlingssystemet är inte bara sedan 1800-talet en lagstadgad del av utbildningssystemet utan även en självklarhet för det tyska näringslivet. Den 1 augusti inleddes en ny lärlingsperiod för flera hundratusentals ungdomar och när jag i lördags var i Hamburg hälsades dessa välkomna på stora reklampelare utanför respektive företag. För många 18-19-åringar är det första steget ut i verkliga livet.
Företagens representanter är i god tid ute i skolorna för att informera om de möjligheter som finns. När sedan företaget anställer lärlingar är det ofta tidsbegränsade avtal på två till fyra år. De flesta ungdomar stannar efter avslutad utbildning på det företag de har haft sin lärlingsutbildning.
På detta sätt är det enkelt för unga människor att komma in på arbetsmarknaden och riskerna för företagen är små. Man tar ett ansvar gentemot samhället men måste inte betala fullt ut. Att en 19-åring inte får full lön på sin första arbetsplats är i Tyskland en självklarhet.
Sedan flera år går den tyska industrin på högvarv och behovet av lärlingar är stort. I vissa delar av landet saknas lärlingar och i den delstat som ligger närmast Skåne, Mecklenburg-Vorpommern söker man sedan några år tillbaka ungdomar från den nordpolska provinsen runt Stettin. Snabbkurser i tyska erbjuds och på köpet ökar förståelsen mellan Polen och Tyskland. Efter avslutad lärlingsutbildning stannar de flesta i nordöstra Tyskland och bildar familj.
Men dessa åtgärder räcker uppenbarligen inte. I Mecklenburg-Vorpommern finns det till de i dag 558 lediga lärlingsplatser hos speditörer som söker chaufförer. Detta då det tyska näringslivet fortfarande går på högvarv och varorna som produceras måste transporteras. Därför har nu 20 flyktingar från Syrien fått lärlingsplatser och fler ska det bli. Efter den senaste stora flyktingvågen har kraven på de flyktingar som får stanna i Tyskland kraftigt skärpts. Två viktiga förutsättningar är att man lär sig tyska så snabbt som möjligt men även att man lär sig respektera grundvärderingar i det tyska samhället. Här tar nu det privata näringslivet ett stort ansvar vilket säkerligen är nödvändigt. Där har Sverige onekligen något att lära.
